68 Större intresse för frågan omursprungligheten av den utbredning av fullrättsboten vid våldsgärningar mot person, som den isländska rätten uppvisar, äger ett annat stadgande. Den som efter att hava blivit slagen av en annan försummar att pålysa slaget eller, som det i en annan redaktion heter, verställer oriktig lysning, varmed troligen åsyftas undandöljande av det pålysta våldets karaktär av slag, eller slutligen fredligt umgås med gärningsmannen, har därigenom förverkat sitt anspråk å gäldande av fullrättsbot, medan däremot hans talan alltjämt kvarstod i vad den gällde gärningsmannens dömande till fredlöshet.®" Fullrättsbotens karaktär av speciell ärekränkningsbot framträder i detta stadgande mycket tydligt: genom sitt görande eller låtande ådagalägger målsäganden, att han själv ej fäster något avseende vid den personligt förnärmande innebörden av den behandling, för vilken han varit utsatt; en nödvändig betingelse för ärekränkning i målsägandens subjektiva hederskänsla föreligger således icke, och följaktligen borfaller anspråket på ärekränkningsbot.®® Den på vm biorg ef lyst venlir. oc seal a queda er madr lysir pat drep at hein hrot hafa fylgt. — Vm drep. pat seal stefna oc quel^a a pat at hin hafe veitt honom bein brot i pvi drepi oc lata varSa scog gang oc telia rétt or fe bins. Ef maör helldr manne undir drep oc vartSar pat scog gang oc seal queSia ix. vet vangs bva heiman. (Även I a 86, s. 149, där dock fullrättsboten ej omtalas). Jfr Grägås II 272 s. 301 ( =I a 86 s. 147); Ef ma3r drepr man sva at bein brotna. oc metz sem hin meiri sär. hvargi er maSr drepr man oc varTtar pat scog gang, och Gragäs. II 269 s. 298 ( =I a 86 s. 145): Ef mapr vegr mann oc vardr pat scog gang. Sa madr er 6 all til doms er hann vegr man eda veitir hin metre sär. Gragäs I a 88, s. 154 f: pat er mxlt. ef madr verdr lostin sva at eigi verdr lyst eda er hann samvistom vid pan er hann lavst. oc deilir vid hann svefn oc mat eda verc. sva at hann v^eri for abrott, oc a hann pa eigi at taca rett or fe hins. pat ero viii. avrar ens fimtutegar lögavra en iofn er lög scon til. at avdro sem adr nema sa madr se er eigi a sialfr forrad saca sina. hvatki er til pess gengr. Gragäs II 282 s. 313 f.: Ef madr verdr lostin sva at eigi verdr lyst oc er hann samvistvm vid pan man er lostit hevir hann. sva at hann vteri for ibrot. oc a hann eigi pa at taka rétt sin or fe hins. en pat ero viii. avrar ens fimtatigar. nema sa madr se er eigi a sialfr foräd saka sina. hvat sem til pes ber. oc a sa po at taca rétt sin. En po a hin at sokia soc sinu til seogar. en rétt seal eigi doma or fe hins. Gragäs II 322, s. 352: Sitr madr rétte sinom ef hann er visvitandi at verde. eda at virde vid pan er drap hann. eda gorir hann rang lyst. Jfr Maurer, Vorlesungen, 5, s. 182. Till jämförelse framdrager Maurer ett stadgande rörande de villkor under vilka i visst fall bistånd utan förlust av bötesanspråk må givas och krävas mellan medlemmar av ätter, som hava en dråpssak ouppgjord (Grägäs II 7, s. 8: Sva er oc malt ef sa madr er fluttr a scipi er lik forir til kirkio eda barn til scirnar. at peir enir somo menn ero scylldir til at feria hann aptr ef eigi ma landveg fara. oc verda peir utlagir iii. mörcom ef peir vilia eigi. Nu eigo peir lyritnamar sakir. pa a hann at fastna peim lögbot. ef hann vill fardr vera aptr. oc hafa bött adr peir sciliz. peir ero eigi scyldir farningar ef sakir ero vid hann nema hann viii petta. En ef hann a sakir vid pä. oc sitr hann eigi sokum sinum vid pä pot peir feri hann. Även III s. 3, 303). En påtaglig analogi med det i texten behandlade stadgandet föreligger här, men den är icke fullständig. De bötesanspråk, i fråga om vilka det nyss
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=