54 misshandlas med yxa, hjälper till genom att hålla honom fast, ådrager sig bötesskyldighet, vars art bestämmes av det våld, som med yxan tillfogades den fasthållne. Ljöt han döden, skall den som höll honom, gälda halv mansbot till fränderna, fick han sår, skall fasthållaren giva honom halv sårbot, nyttjades yxan till slag (drep), äger den misshandlade att av den på angivet sätt i gärningen medverkande utfå halva sin personliga rätt. Även här är således den till fullrättssystemet hörande boten knuten till den särskilda förnärmelse, som ligger i ett slag. överensstämmelsen med Frostatingslagen är uppenbar, även om Gulatingslagen här ej tager hänsyn till möjligheten att av yxslaget följt kroppsskada, som påkallat särskild bot. Från dessa stadganden faller ljus över de till den personliga rättens system hörande böternas uppträdande vid misshandelsgärningar i övrigt. Det visar sig, att dessa böter i regeln äro knutna till sådana avsiktliga misshandelsgärningar, som förövas icke med skarpa vapen utan med trubbiga föremål, med hand eller fot, genom slag, kast, stötar, knuffar, sparkar och dylikt. Omen man tillfogar en annan ett slag med »yxhammaren», d.v.s. med baksidan av yxbladet, icke med eggen, och sedan ett hugg, tydligen med eggen, ådrager han sig fredlöshet men kan »köpa sig ur skogen» med den offentliga femtonmarksboten och skall då även erlägga fullrättsbot, sårbot och läkarlön till den mishandlade jämte den offenliga såramålsboten till konungen.® Man torde äga rätt till antagandet, att av privatböterna fullrätten här hänför sig till slaget med yxhammaren. Att detta slag kallas HV^enishögg får ej vilseleda; det säges uttryckligen, att gärningsmannen slår (lystr) sin vederpart detta »hugg», och »hugg» står här påtagligen i annan betydelse än den, vari verbet hqggva användes omdet efterföljande skarpa hugget.® Det sätt, varpå ett stadgande i Frostatingslagen här uppcexe. oc faer hann af pvi sar. på seal hann boeta hanom sarbotum holfom. Nu helldr maSr manne undir cxxe. oc fter han af pvi drep. pa seal han boeta hanom rette holfum. Jfr F IV 42 (NGL, 1, s. 170 f.): Um afhögg. En ef menn hallda manne til afhöggs. på beete hverr peirra er helldr oc sannr verör at pvi hålfum giölldum. eÖa syni med lijritar eidi at hann héllt honum eigi. fyrer pvi at hann villdi honum pat mein er hann fécc. en hinn fullum giölldumer af hiå. Brandt, Forelssninger, 2, s. 57. ® F IV 19 (NGL, 1, s. 164): En ef madr lystr mann ovxnishögg med exarhamri oc höggr epter sidan, så er utlagr oc kaupi sic fimtån möreum or seogi. oc fullrétti oc sårbåtum oc Itecnisfé oc lögbauge konunge. ® Denna betydelsemotsättning mellan hggg i uv^enishpgg å ena sidan och hgggva å den andra framhålles med rätta av Hertzberg i NGL, 5, s. 313, s.v. höggva. Vvanishggg ZT således icke, såsom Brandt menar (Forelsesninger, s. 78) »betydeligere Saar». Jfr de av Hertzberg i NGL, 5, s. 312 s.v. högg n. 2), 3) anförda exemplen på detta ord i betydelserna ’prygl, legemlig revselse’ och ’slag eller stod med en stump gjenstand saavel som den derved tilfoiede legemlige skade». Vad förleden i uvtenishggg beträffar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=