53 som avgör huruvida fullrättsbot skulle gäldas eller icke; i slaget, men icke i hugget, ligger en särskild kränkning, som ger den misshandlade anspråk på att vid sidan av andra böter utfå sin personliga rätt. Man återfinner samma distinktion i ett stadgande i Gulatingslagen.^ Den, som, då någon marker framgår därav att den enögdes förlust av ett öga, som för honom är av samma betydelse som eljes förlusten av båda ögonen gäldas med sex marker; jfr Bj 17 (NGL, 1, s. 307; även 77, s. 319): — — — Ef maÖr höggr hönd af peim manni er å(ir var einhendr eöa einfcettr. bceti honum sUku sem hann hefdi höggvit af honam bådar hendr eda båda foetr. en .ii], merkr vid konung ok boearmenn. Frostatingslagens stadgande om uthuggande och utslående av öga föreligger i Bjarkeyarrätten i starkt ombildad form (Bj 17, NGL, 1, s. 306 f.; även 76, s. 318): Ef madr lystr auga ar höfdi manns eda höggr ur. bceti honum .vj. mörkum. en konungi ok bcearmönnum .ii), mörkum. Ef madr lystr auga ur höfdi peim manni edr höggr er ådr var eineygdr. på skal hann bceta honum .v], mörkum fyrir auga sitt. en .ii], merkr at rétti stnum .ii], merkr konungi ok bcearmönnum. Skillnaden mellan slag och hugg är helt utplånad. I övrigt äro två tolkningar möjliga. Närmast ser det ut, som om lytesboten i denna lag uppgått till sex marker för ett öga {auga) vare sig den skadade haft två eller ett, medan i det senare fallet och endast i detta dessutom fullrättsbot utgått. Denna tolkning strider emellertid mot den omedelbart efterföljande, förut anförda regeln rörande avhugg av hand eller fot, enligt vilken förlust av en lem av vardera slaget där endast en förut fanns kvar, gäldas med samma lytesbot som eljes förlusten av båda. Det är därför möjligt, att de för förlust av ett öga, där två funnos, gäldade sex markerna innefatta dels en lytesbot av tre marker, dels en fullrättsbot, vars belopp ju i städerna genomgående utgjorde tre marker (se ovan s. 51). Då stadgandet härigenom kommer i närmare överensstämmelse med Frostatingslagens, torde sistnämnda tolkning böra föredragas. Antages den, förefaller det, som om fullrättsbot utgått för varje öga, då man eljest skulle väntat sig ett uttryckligt stadgande, att förlust av båda ögonen gäldas med nio marker. Att lytesbot och fullrättsbot till den förut enögde endast uppgår till sistnämnda belopp medgiver i varje fall ingen bestämd slutsats i motsatt riktning, då det ju icke är säkert att fullrättsboten i detta fall beräknats enligt samma regel, som lytesboten. Antages i Bjarkeyarrätten två fullrätter för två ögon, kunde detta anses i någon mån tala för samma beräkning i Frostatingslagen, men en sådan slutsats blir tvivelsutan ytterligt osäker, då Bjarkeyarrätten genom fullrättens utsträckning till hugg på ett djupt ingripande sätt avlägsnat sig från tankegången i sin källa och därför mycket väl kan tänkas övergivit denna även i annat. De fall — uthuggande eller utslående av ett öga eller båda ögonen — varom ovan diskuterade stadganden handla, böra noga skiljas från ett annat fall — utstickande av ögonen — varom Frostatingslagen har ett särskildt stadgande. I detta (F IV 44, NGL, 1, s. 171) förutsättes, att målsäganden fasttagits i syfte att underkastas just denna stympning, som utförts av en person, medan två andra fasthållit den för stympningen utsatte. Påföljden för alla de tre i gärningen delaktiga är fredlöshet, som emellertid kan försonas med böter, i vilket fall gärningsmännen skola förse den blinde med ett bo om tolv kor, två hästar och tre trälar; detta bo skall 1 händelse av förlust av dem två gånger förnyas. ^ G 209 (NGL, 1, s. 72 f.): Er [o: Ef] madr helldr manne. Nv helldr madr undir cexe. oc fter hann af pvi bana. pa seal sa giallda er hellt hanom holfum giolldum aptr frendum hans. En ecki a konongr a pvi. Nu kenner madr manne. at hann hellde hanom undir cexe. pa seal hann synia med lyritar eidi. Nu helldr madr manne undir manne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=