37 Av det föregående har å ena sidan framgått, att stegringsproportionen 2: 3 icke uteslutande tillhör Frostatingslagen. Den uppträder även i Gulatingslagen såsom en subsidiärt tillämpad metod för bildning av nya belopp på en punkt, där sådana nödvändiggjorts genom klyvning av en tidigare enhetlig kategori på den sociala gradskalan. Å andra sidan ha vissa skäl påvisats för antagandet, att proportionen 1: 2 i viss utsträckning tillämpats även i Frostatingslagen. Det kan då ifrågasättas, om icke proportionen 2: 3 i sistnämnda lag i själva verket genomgående haft samma subsidiära uppgift, som den haft i Gulatingslagen och som den i Frostatingslagen själv uppenbart haft på vissa punkter i sårabotsserien. Detta antagande stödes också därav, att proportionen 2: 3 även i de östnorska lagarna uppträder som subsidiär vid sidan av den i huvudsak tillämpade proportionen 1: 2. Alltför långt har man dock otvivelaktigt gått, när man velat göra gällande, närmast med avseende å Frostatingslagens regel för qfundarbot, att principen om stgring i proportionen 2: 3 ovanför hqldr beror på en av rent förbiseende tillkommen utsträckning av den proportion, som tilllämpades i fråga omde kategorier, vilka sekundärt inskjutits i den nedanför hqldr fallande delen av skalan.^^ Det får nämligen icke förbises, att lagen dels uttryckligt angiver samma princip för stegringen ovanför hqldr även i sin allmänna regel för den personliga rätten, dels verkligen tillämpar den på länderman i sin landndms-re^eX, i det hans landnam om 9 öre (sakgillt) utgöra jämt åttondedelen av 4 1/2 marker enligt silvervärdering. Den i Frostatingslagen angivna stegringsprincipen har alltså otvivelaktigt kommit till användning i förhållandet mellan fullrättsbeloppen för hqldr och för närmast högre kategori. Landnams-regeXn visar emellertid också, att principen icke blivit konsekvent genomförd inom skalans övre avdelning, i varje fall icke vid den tidpunkt, då landnamsbeloppen fixerades. Beräknas fullrättsbeloppen för övriga kategorier under antagande av samma förhållande, som råder mellan landnam och fullrätt i fråga om hqldr, erhåller man nämligen följande tal: för abbot och abbedissa 6 marker, för jarl och biskop 8 marker, för ärkebiskop 10 marker, för konung 12 marker. Beloppen 8 och 10 marker äro tydligen oregelmässiga med hänsyn till såväl den i Frostatingslagen uttryckligt angivna som den i Gulatingslagen förhärskande principen. Beaktansvärd är i varje fall förekomsten av talen 6 och 12 i den på landnamsregeln konstruerade serien. De tyda i sin mån på att Frostatingslagens proportionsprincip ursprungligen sammanfallit med Gulatingslagens. I båda lagarna, i Gulatingslagen dock endast i ett fall, har proportionen 2: 3 kommit till partiell användning i fråga om bötesbeloppens minskning i den nedanför hqldr liggande delen av skalan. Men i båda lagarna föreligga Gjessing, a.a., s.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=