33 herrars personliga rätt faller.^® För att kunna tillämpas kräver detta stadgande tydligen dels att bestämda fullrättsbelopp finnas för andra kategorier med egna drmcnn än konungen, dels att dessa fullrättsbelopp stå i ett bestämt förhållande till ett fullrättsbelopp för konungen vilket följaktligen självt måste vara bestämt. Medan den personliga rättens grundenhet, beloppet för hqldr i Gulatingslagen är detsamma som i Frostatingslagen, nämligen tre marker, är den från denna enhet uppåt och nedåt utgående skalan i den förra lagen åtminstone enligt den uttryckligt angivna allmänna regeln avvägd i annan proportion än den senare.^^ Enligt Gulatingslagen ökas beloppet uppåt i allmänhet för varje grad till det dubbla av det för närmast lägre grad gällande och minskas likaledes nedåt till hälften av beloppet för närmast högre grad. Stegring och minskning sker m.a.o. i förhållandet 1: 2, Undantag utgör endast förhållandet mellan frigiven och frigivens son, där beloppen utgöra resp. sex öre och en mark; då det förra beloppet förhåller sig enligt huvudregeln till beloppet för boande, tolv öre, torde det särskilda beloppet för de frigivnas andra generation, vilket återfinnes i Frostatingslagen, beteckna ett senare inskott i Gulatingslagens ursprungliga skala.^“ I själva verket kan det betvivlas, att den i Frostatingslagens allmänna stegringsregel angivna proportionen ens i denna lag är den ursprungliga eller blivit genomförd i den utsträckning, som regelns formulering synes giva vid handen.^^ Misstänkta äro redan de brutna belopp, till vilka FrostaF IV 57 (NGL, 1, s. 174 f.): Ef drmatir er lostinn etia veginn at kirkiu. Ef årmatSr er lostenn eöa veginn at kirkiu eiSa at samcundu e<Sa d pingi. pd verSr mat^r utlagr af hottum sem af ölSrum manne. en hvervitna annars staTtar skal boeta hann aptr .xv. mörcum. en öllum öi^run stöDum pd seal hann taca hdlfu minna rétt en haulldr. En drmenn aller atSrer er ganga i drmenning. nema erkibyseops drmaDr. pd seal falla réttr peirra frd konungs drmanne sem drottna peirra fellr réttr. — Att bötesbestämmelserna i stadgandets förra del gälla konungens drmaSr blir fullt visst genom jämförelse med G 170 (NGL, 1, s. 64), som stadgar femtonmarksbot för dråp av konungens drmaSr under uppvaktning inför konungens bord eller utförande av konungens talan å ting. G 200 (NGL, 1, s. 71); Um rettarfar manna. Nv a leysingi a ser .vi. aura, at einoröom rette. En sunr hans more, at einordom rette. Boande .xij. aura at einoröom rette. Haulldmadr .iij. merer, at einordom rette. Lendr malSr oe stallare .vi. merer, at einoröom rette. larl oe Biseop .xij. merer at einoröom rette. Lendimannz sun seal taea haullz rett. ef hann far eigi lond. Detta antages även av A. Gjessing, Trxldom i Norge (Ann. f. nord. Oldk. 1862), s. 284. Så även Gjessing, l.e. och s. 285. Sannolikt riktigt förmodar Gjessing att drborinn maör i Frostatingslagens ursprungliga skala intagit samma plats som boandi i Gulatingslagens, d.v.s. den som nu intages av rekspegn, men vid dennes inskjutande uppflyttats. Då Gjessing i fråga om Frostatingslagens regel för pfundarbåt uttalar, att »Maalestokken 1/3 er her ved uagtsomhet tagen efter de nedenford Höld mellemskudte Klasser», synes han emellertid förbise, att lagen uttryckligt angiver samma proportion även i sin allmänna 3 Hjärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=