Kap. 1. Pokkaböterna i nordiska rättskällor Inledande översikt Fsv. pokki, pukki, fgutn. punki, fvn. pokki m. är en vledning av stammen i verbet pykkia och ansluter sig med hänsyn till betydelsen som nomen actionis till detta verb. Avledningar med -an, uppbärande sådan betydelse, stå i de nordiska språken i ganska stort antal vid sidan av såväl starka som svaga verb; med hänsyn till bildningssättet kunna emellertid bland dem flera grupper urskiljas efter substantivets förhållande till de olika verbalstammarna.^ De närmaste motsvarigheterna till pokki i fornsvenskan utgöra ord sådana som dvali, ’dröjsmål’, ’uppskov’: dvoelia, ’fördröja’, ’uppskjuta’; -lami i sammansättningarna lepungslami, eg. ’förhindrande av ledung’, pinglami, ’förhindrande av ting’: l^emia, ’slå’, ’förhindra’; vami, ’vämjelse’: vxmia{s), ’vämjas’; panki, ’tanke’, ’håg’, ’sinne’: thankia, ’förnimma’, ’tänka’.- Grundbetydelsen hos pokki torde således vara ’det att tyckas’, ’tycke’ (i objektiv betydelse) eller i anslutning till verbets dock säkerligen mindre ursprungliga transitiva användning ’tyckande’, ’tycke’ (i subjektiv betydelse), ’mening’. Liksom betydelsen av verbet pykkia är ur värderingssynpunkt neutral och ett tilläggsord gärna användes för att angivna, huruvida fråga är omett fördelaktigt eller ofördelaktigt ’tyckande’, gäller detsamma om substantivet pokki', även detta är semasiologiskt sett ursprungligen vad man kallar en vox media. Härur ha emellertid utvecklat sig specialiserade betydelser i motsatta riktningar. I fornvästnordiskan synes betydelsen ’fördelaktigt tycke’, ’välbehag’, ’ynnest’ ha fått övervikten; ofta förekommer dock i dithörande vändningar ett tilläggsord {vel, goör e.d.), som direkt angiver värderingens art, t.ex. fallast einum ' Se härom närmare E. Olsson, De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan, s. 398 ff.; A. Torp, Ordavlelding § 1 c (M. H^egstad o. A. Torp, Gamalnorsk Ordbog, Innleiding, s. 31). ® Exemplen hämtade från E. Olsson, a.a., s. 401 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=