156 mellan en hövding och hans män. Fastmer torde de äga en djupare innebörd i samband med den forntida uppfattningen av hirdväsendet. I denna uppfattning framträder en idémotsättning, som vållat den rättshistoriska forskningen åtskilligt bryderi, när det gällt att söka fastställa den nordiska hirdens juridiska karaktär och anvisa den dess rätta plats bland de korporationer, som kunna rymmas under den moderna vetenskapens kategorier. Än har man fäst sig vid den ena sidan av saken och betecknat hirden —närmast har det gällt det danska vederlaget —som ett gille, ett brödraskap, än vid den andra och sett den allenast som en livvakt, en drabantkår, ett underordnat tjänstemannasamfund. I verkligheten torde den varit något av bådadera under en spänning mellan stridiga tankar, som ej låter sig helt upplösas i juridiska formler och begrepp, men måhända röjer hirdens dubbla ursprung: ett vikingalag av jämlika vapenbröder, en storbondes ofria huskarlafölje. Fursten var visserligen hirdens herre, som männen med ed eller handslag förbundo sig att lyda och tjäna. Men tillika var han själv en man i laget, en broder, i viss mening männens like. Häri låg mer än en fiktion. Betydelsefulla rättsinstitut ha framgått ur denna tanke. Traditionen låter Knut den mäktige själv underkasta sig vederlagets dom, och vederlagets dömande myndighet var och förblev otvivelaktigt icke konungen utan huskarlastämman, som lämnade sin jurisdiktion i arv till danehovet. I själva verket låg hirdens livsprincip förborgad i antinomien: hirdlivet var herretjänst, men denna blev möjlig för fria män, när fursten var hirdens broder. Åldriga hirdmannabeteckningar avslöja måhända den enhet, vari den för oss svårupplösliga motsättningen mellan absolut förpliktelse och broderlig jämbördighet en gång ägde sin syntes. För den fornengelske skalden äro hirdmännen mägas, gadelingas, ’fränder’ och troligen ej blott inbördes; ännu i tysk medeltidsdikt äro Teoderiks kämpar die Dieteriches gaten och i den norska Konungaspegeln heter det åtminstone om kungaföljets högsta klass, hirdmännen i ordets trängre mening: peir eru jafnan naestir konungi um alla hluti, peir g<eta lifs konungs ok hans likams hte^i um natr ok um daga, peir eru ok jafnan meÖ konungi at ati ok at drykkju, d mdlstefnum ok gllumgoÖum samvistum, sva sem ndhornir frxndr.^"^ Frändefriden band männen samman till obrottslig trohet mot hövdingen men också till personlig delaktighet i en ättelycka, främst hans, men genom honom också deras. Broderskapet med hirdens herre var en idé med rötter i den germanska kulturens bottenmylla. I växlande uttryck som kanske mycket sent stelnade till blotta formler, stiger den fram, när trofasta kämpar prisa en högsinnad hövding eller hirdmannaställningens egen heder. 56 Konge-Speilet, ed. R. Keyser m.fl., s. 63 (c. 29).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=