112 Det andra stadgandet i Äldre Västgötalagen gäller i första hand brännande av annans hö ute å äng —»det är rättlösa». Här angives förfarandet vid lagsökning och värjemål, vilket stämmer med det i Rättlösabalken angivna. Med förstnämnda brott jämnställes därpå i processrättsligt hänseende brännande av annans kvarn, fiskestängsel, risgärdesgård, bro eller virkesupplag i skog — »allt detta är rättlösa». Härtill anknytas bestämmelser om gärningens påföljder, vilka säkerligen gälla även för det först angivna fallet: skadestånd med edfästande av att detta uppgår till det förstördas fulla värde och därtill »trenne sextonörtugar». Man återfinner här samma ursprungliga tremarksbot, som i det först genomgångna stadgandet visade sig vara förbunden med termen »rättlösa». I den yngre lagen är stadgandet ändrat. Här skiljes mellan avsiktlig och oavsiktlig gärning. Uppsåtligt brännande av annans hö eller säd ute å åkern, fiskestängsel, äng eller kvarn belägges här med tredubbel niomarksbot jämte skadestånd, uppsåtligt brännande av mindre värdefull egendom med »trenne sextonörtugar». För brännande av de i äldre lagen nämnda egendomsslagen, då det sker av våda, behålles beteckningen »rättlösa» och tremarksboten, här uttryckligt betecknad som sådan med det i lagens båda redaktioner ofta förekommande tillägget: »heta tre och äro två». Sambandet mellan »rättlösa» och tremarksbot framträder vidare vid den bötesstegring, som från äldre till yngre lagen ägt rum i fråga om vissa fall av olovligt nyttjande, nämligen tillgrepp i dylikt syfte av annans häst eller oxe, vagn eller släde eller skepp med styre och mjölkande av annans ko. »Allt detta är fullt ’förnäme’», säger den äldre lagen och fastställer bötessumman till sex öre. I yngre lagen heter det om samma fall jämte ett nytillkommet av oviss innebörd: »alla dessa mål äro full rättlösa; för dem skall bötas trenne sextonörtugar till treskiftes.» Påtagligen är det terminologiska utbytet av »fullt förnäme» mot »full rättlösa» här ett uttryck för tremarksbotens inträde. I samma riktning pekar ännu ett stadgande i yngre lagen. Åkande över oslagen äng eller åker med växande gröda belägges i äldre lagen med böter av en örtug för varje hjul; upprepas gärningen bötas »trenne sextonörtugar» —»ty då heter det smutsgata». Yngre lagen har ingen bötesstegring för andra åkningen men anmärker, att bötesbeloppet för två åkningar uppgår till åtta örtugar. Om tredje åkningen heter det här: »Då är det full rättlösa. Böte trenne sextonörtugar. Ty då må det heta smutsgata.» Det är tämligen tydligt, att ordet »rättlösa» här ej lämnar upplysning om brottets specifika natur — för denna användes uttrycket »smutsgata» — utan är en med det stegrade bötesbeloppet sammanhängande beteckning, som därför i den äldre lagen kunde utelämnas, när beloppet direkt angavs, alldeles som i ett förut anfört stadgande termen »rättlösa» tvärtom gjorde beloppets nämnande överflödigt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=