Ill Utom i sammansättningen ratlös^ebolkter, som möjligen innehåller en sidoform, förekommer ordet r^etlös^ på två ställen i Äldre Västgötalagen. Det ena är ett stadgande om olovlig avverkning i annans skog. Klandras åtkomsten av ett lass ved eller virke av en mötande, som gör anspråk på det avverkade som sin egendom och anmodar avverkaren att »fara till stubben», tydligen i och för undersökning av var avverkningen skett, skall avverkaren åtlyda uppmaningen. Fastställes genomnyssnämnda förfarande han skuld, skall han till saksökaren ensam böta åtta örtugar eller sex öre i mån av den avverkade skogens värde. Vägrar han åter att »fara till stubben», »då», säger lagen, »är det rättlösa». Något bötesbelopp nämnes ej för detta fall. Anledningen kan ej gärna vara någon annan än den, att bötesbeloppet var givet och känt redan i och med det att avverkarens vägran betecknades som »rättlösa». En jämförelse med motsvarande stadganden i lagens yngre redaktion synes bekräfta detta antagande. Bötessumman för olovlig avverkning i det fall att avverkaren åtlytt uppmaningen att »fara till stubben» är här stegrad till »trenne sextonörtugar», ett belopp som enligt allmänt och otvivelaktigt riktigt antagande motsvarar en äldre tremarksbot. Vägrar han att »fara till stubben», vilket även här betecknas som »rättlösa», och denna vägran i laga ordning fastställes, då skall han böta »trenne sextonörtugar». Tydligen äro dessa »trenne sextonörtugar» ett bötesbelopp, som för vägran att »fara till stubben» utgår vid sidan av böterna för den olovliga avverkningen. Det är således icke avverkningsbrottet, som genom nämnda vägran stegras till »rättlösa», utan denna vägran är ett nytt brott, som ur viss synpunkt betecknas som »rättlösa». Sannolikt böra den äldre lagens bestämmelser tolkas i överensstämmelse härmed. I varje fall nämner den yngre lagen uttryckligt det bötesbelopp, som i den äldre innefattas i uttrycket »rättlösa», och detta belopp är »trenne sextonörtugar», d.v.s. ursprungligen tre marker. Den yngre lagen lämnar svaranden tillfälle att mot beskyllningen för vägran att »fara till stubben» värja sig med tolvmannaed, tillläggande, att denna motbevisning liksom kärandens talan skall föras, »som förr är sagt», och att om svaranden fälles till »rättlösa», denna skall av målsäganden uttagas som alla andra »rättlösor». De rättegångsregler, till vilka här hänvisas, finnas ej i den balk, Förnämesbalken, där stadgandet om olovlig skogsavverkning står; det torde ligga närmast att söka dem i Rättlösabalken.““ De åsyftade exekutionsreglerna torde ej med säkerhet kunna påvisas. holkar: »Wörtlich: Von Rechtsbriichen oder Unrechtiichkeiten. Schlyter im Glossar. erklärt es durch damnum injuria datum. Ich kann hier nur die injuria, nicht das damnum datum fiir recht halten, denn in mehreren Kapiteln ist von einer Beschädigung gar nicht die Rede, und wo es der Fall ist, wird sie aus dem Gesichtspunkte der Injurie betrachtet.» 22 II VgL RB XVI, XVII; jfr I VgL RB 7 pr, 8 pr.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=