99 stadiet beledsagade och möjliggjorde fridköpet. Hade våldshandlingen som sådan grundat anspråk på dubbel fullrättsbot funnes intet skäl, varför detta anspråk skulle endast till hälften blivit tillfredsställt genom det bötesbelopp, som målsäganden i första hand ägt utfå. Uppdelningen borde då blivit ej en fullrättsbot eller tremarksbot och en femtonmarksbot utan en dubbel fullrättsbot eller sexmarksbot och en tolvmarksbot. Även här ger Frostatingslagens stadgande om qfundardrep med sin klara och otvetydigt särskiljande framställning det riktiga svaret. Femtonmarksboten är här ensam skågarkaup och den är i sin helhet skogarkaup', då de tolv markerna till konungen äro fridköp gentemot konungen, kunna de tre markerna till målsäganden icke vara något annat än fridköp i förhållande till målsäganden. Detta antagande vinner bekräftelse därav, att Gulatingslagen bland privatböter, somskola gäldas i anledning av dråp å hqldr, nämner ett belopp av tre marker at skågarkaupi^^ Att detta skogarkaup är en bot till målsäganden framgår såväl av det sammanhang, vari det förekommer, som därav att ett skogarkaup till konungen av blott tre marker ingenstädes omtalas. Emellertid betecknas denna som skogarkaup fungerande tremarksbot till målsäganden i båda lagarnas stadganden om qfundardrep som dennes réttr, och sannolikt har den icke namngivna tremarksbot, som i Frostatingslagens lemlästningsstadgande bytt plats med tremarksboten för kroppsskadan, ävenledes karaktär av personlig rätt; skadestånd för »avhugget» kan den ju icke vara. Från målsäganden återköpes alltså friden genom erläggande av hans personliga rätt. Man kan då med skäl förmoda, att även det belopp, varmed friden återköpes i förhållande till konungen, tillhör den personliga rättens system, och varför det inom detta skulle representera en lägre bötesgrad än målsägandens fridköp, torde ej kunna motiveras. Fredlösheten var ju lika fullständig i förhållande till konung som till målsägande, och för den genom våldet lidna kränkningen eller skadan mottog målsäganden upprättelse eller ersättning icke genom fridG 243 (NGL, 1, s. 81): Um hauga. Nu seal haullz giolld telia. par seal .xii. alna eyrir .vi. merer i hofudhaug. 244. Um bauga oe tryggva kaup. Nu reiSir vigande baug syni bins dautSa. En tryggvakaup brceÖr bins dauda. En annat breedronge bins dauöa. Nu reiSir broöer viganda baug breedr bins dauöa. En syni bins dauÖa tryggva kaup. en annat breedronge bins dauöa. Nu reiÖir brceörongr viganda baug brceöronge bins dauöa. En tryggvakaup syni bins dauöa. en annat breeÖr bins dauöa. at s^ettarkaupe ef frendr ganga aller senn til sxttar. oe sva at snettes bauga manna, en .iii. merer at skogar kaupi. 245. Um giaver. Nu seal vigande fram geva oeb moÖer bans oe dotter, oe kona bans. — — — Nu ero .xvi. giaver allz. Nu meÖ baugum oe med tryggva kaupi. oe meÖ skogarkaupi. oe meö kvengiofum. a ero fimtungar tveir. oe tveir aurar oe .xx. merer. Detta har insetts av Lehmann, Königsfriede, s. 204 f. Däremot synas Brandt (Foreltesninger, 2, s. 66) och Hertzberg (NGL, 5, s. 580 s.v!) uppfatta det i G 244, 245 omtalade skågarkaup som en konungsbot.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=