97 som dock kan avlösas med böter. Målsäganden uttager enligt Frostatingslagen för qfundardrep sin personliga rätt redan ur den fredlöses förbrutna egendom. Enligt Gulatingslagen skall målsägandens personliga rätt erläggas av gärningsmannen själv, då han vill köpa sig sin frid tillbaka (kaupa sic or scöge). Båda lagarna förbinda emellertid fredlöshetens avlösning med en femtonmarksbot, som står vid sidan av den förnärmades anspråk på sin personliga rätt. Analog med Gulatingslagens bötesordning vid qfundardrep är Frostatingslagens vid lemlästning: här erlägger gärningsmannen själv, då han köper sig ur skogen, dels en femtonmarksbot dels en tremarksbot till målsäganden. Av dessa stadganden är Frostatingslagens om qfundardrep det som klarast låter urskilja de olika beloppens olika uppgifter. Endast femtonmarksboten äger direkt samband med fredlösheten; den ä r ensam fredlöshetens avlösning, fridköpet, skogarkaup. Det fullrättsbelopp, som målsäganden tager ur det förbrutna lösöret, äger däremot liksom fredlösheten direkt samband med själva våldshandlingen; det vilar på ett anspråk, som omedelbart ur denna uppkommit för målsäganden, liksom fredlösheten är gärningens omedelbara följd för gärningsmannen. Beloppet kan kallas en bot endast från målsägandens synpunkt, så till vida som den kränkning, han lidit, därigenomobjektivt uppväges. Från gärningsmannens synpunkt är det icke en bot: den upprättelse, som målsäganden vunnit, har vunnits oberoende av gärningsmannens vilja, och i dennes ställning till målsäganden har därför ingen ändring kunnat inträda. GärningsmaSr til. En nu seal hann enn taca annat slict or hundrade, seal hann sie med pvi helga at sa seal hava sinn rett allan er firi uvnene vard. fyrr en armadr take. G 200 (NGL, 1, s. 71): — — — Hvervetna pess er madr er ofundadr. t/eda lostenn. pa a konongr .xv. merer a. Hverr madr er hogg fa:r. pa seal hann taea annan rett sinn or hundrade fyrr en armadr take. F IV 22 (NGL, 1, s. 165): Ef lystr mann heiptugri hendi. Ef madr lystr mann heiptugri hendi, med hverio er hann lystr. pd er hann utlagr. oe öllo fyrirgört er hann d nema iördu sinni einni oe pvi er hann kemr i seog med ser oe rudr hyll (eda) risla oe fé pvi er fyrir iarder er reidt. en pat er epter er. pd seal hinn taea rett sinn uaukinn or peim lutum oe or pvi fé sd er fyrir vard uvxnino. en drmadr taki pat er aukit er. En ef hann vill kaupa sie or seoge. pd seal hann reida merkr .xv. pd seal hinn fara oe taea rétt sinn or peim .xv. möreom. en veita hinom trygder sidan, en alldregi er hann heilagr fyrr en hann hefir boett vid saeardbera oe drmanni konungs. En ef hann bydr beetr bddom peim. pd helgar hann sic hvdrt sem peir taea vid eda eigi. En ef einn madr lystr .ij. menn i eino atvigi eda fleire. pd er hann svd utlagr sem hann hafi einn mann lostenn. oe beeti sinom rétti hverium peirra. oe einum .xv. möreom konunge. En på at einn madr seeri .ij. menn eda fleiri i einu atvigi pd beeti hann sinum sdrbåtum hveriumpeirra oe einum lögbauge konunge. 18 p JY 42 (NGL, 1, s. 170): Um afhögg. Ef madr höggr hönd eda fot af manne eda hvert afhögg er hann veiter. pd er sd utlagr oe allt fé hans nema iörd hans. fé er fyrer iarder er reitt. eaupi sie .xv. möreum or seoge. en or peim .xv. möreum pd taee hann .iij. merer fyrir afhöggit. sliean eyre sem konungr. oe adrar .ii), merer umfram af peimer afhöggit veitti honom. 7 Ujärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=