73 I ett följande kapitel omtalas, huru andliga och världsliga stormän, ävensom ombud för städerna, från de omgivande delarna av Italien strömma samman till hovlägret {curia) för att inför konungen frambära och med honom avhandla sina besvär.-® Den omedelbart efter lägrets upprättande företagna härmönstringen, som närmast ådrager sig vår uppmärksamhet tillgår uppenbarligen på följande sätt. Vitt synlig över lägret upphänges en sköld på en hög påle. Därpå uppfordrar den kunglige lägerhärolden vasallerna till vakthållningstjänst åt konungen under natten. Av allt att döma skall denna äga rum kring sköldpålen och förrättas av konungens omedelbara länstagare. Ty även stormännen i konungens följe kalla genom egna härolder sina underlydande till fullgörande av motsvarande skyldigheter, troligen närmast mot dem själva. Vid denna vakttjänstgöring blir det uppenbart, vilka som undandragit sig att åtlyda konungens eller länsfurstarnas uppbåd vid härens sammandragning i Tyskland, och de försumliga straffas med länets förlust. Såsom en av den äldre germanska filologiens mästare antytt^® avslöjar biskop Ottos konkreta skildring antagligen den ursprungliga innebörden av begreppet schildwacht såsom ’vakttjänstgöring vid länsherrens upphängda sköld’, en iakttagelse som i allmänhet synes undgått såväl kulturhistorici som lexikografer.®“ En ännu tydligare bild av huru saken tog sig ut torde vi vinna, om vi taga till hjälp de uppgifter, som en annan samtida, fortsättaren av biskop Ottos verk, kaniken i hans domkapitel Rahewin, lämnar på tal om ett nytt härläger vid Roncaglia några år senare (1158).®^ Ett dylikt läger, berättar han, anlägges i noggrann ordning på jämn och fri mark. Vanligen är det utstakat i form av en cirkel eller fyrkant. Därinom uppdelas området på lämpligt sätt i kvarter {vici)\ gator och portar anordnas, så att det hela ter sig som »en plötsligt uppvuxen stad». Mitt i denna befinner sig härförarens eller furstens tält »alldeles likt ett tempel» och däromkring befälhavarnas och stormännens i den ordning som var och en höves. Det torde icke vara för djärvt att tänka sig den höga pålen med skölden rest vid konungstältet i lägrets mitt. Måhända har man att tänka sig en motsvarande anordning i smått vid de omedelbara vasallernas tält. quoque nonnulli censura vindice regni amisere diu tali possessa reatu. (L. 2, 35, 40—50. Rec. C. Rittershusius. Tub. 1598. S. 26 sq.) Ställena äro förut I samband med sköldsymbolen berörda av Grimm, a.a., 2, s. och Zoepfl, a.a., 3, s. 28 L. 2: 16. (A. ed., p. 118 sq.) 2* Grimm, a.a., 2, s. 484 n. 1. [ ]: »Hieraus erhellt das es auf eine schildwacht ankam, welche die vasallen zu leisten hatten; immer aber scheint die aufrichtung des herrnschilds als das feierliche symbol der gegenwart des fursten im heer oder im gericht». Jfr A. Schultz, Das höfische Leben zur Zeit der Minnesinger, 2 s. 266 f. Gesta Friderici L. IV: 2 (Anf. ed., p. 234).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=