72 var ej blott ringen ett kännemärke utan även skölden: han är sköldguden {skjaldardss). I någon myt har han nyttjat denna sköld som farkost, eftersom skeppet i skaldespråket kan kallas »Ulls sköld». Om denna sköld är ett arv från den germanske himmelsguden och kanske liksom ringen från början betecknat solens runda skiva vore härmed en möjlighet vunnen till sakral tolkning av salfrankernas scutum in mallo. Liksom den isländske goden bar Ulls edsring till tings skulle tunginen och allmogen på det frankiska tinget i äldsta tid hava dömt under Mars Thingsus’, d.ä. Tys, hägnande sköld. Från ett försök att avgöra, omnågondera av de alternativa förklaringar, som nu vedervågats, äf att fördraga, torde vara säkrast att avstå. De räkna båda med alltför många ovissa möjligheter. Mera otvetydigt som tecken för konungsfrid omtalas den uppsatta skölden av den tyska medeltidens kanske främste hävdatecknare kejsar Fredrich Barbarossas nära frände, biskop Otto av Freising (t 1158). I hans kort efter själva händelserna nedskrivna framställning av brorsonens första regeringstid läsa vi följande skildring av den härmönstring, som den blivande kejsaren, sedan han på sitt första italienska tåg överskridit Alperna och kommit ned i Podalen, enligt gammal sed höll på de Ronkaliska fälten (nov. 1154) efter att nyss ha haft läger vid Verona: Inde castra movens, in campo Roncaliae super Padum, non longe a Placentia, mense Novemhris resedit. Est autem consnetudinis regum Francorum, qui et Teutonicorum, ut, qiiotienscumque ad sumendam Romani imperii coronarn militem ad transalpizandum coegerint, in predicto campo mansionem faciant. Ibi ligno in altum porrecto scutum suspenditur, universorumque cquitum agmen feoda hahentium ad excubias proxima nocte principi faciendas per curiae preconem exposcitur. Quod sectantes qui in eius comitatu fuerint principes, singuli singulos beneficiatos per precones itidem suos exposcunt. At sequenti die quicumque nocturnis vigiliis dejuisse deprebensus fuerit denuo ad presentiam regis aliorumque principum vel virorum illustrium evocatur, sicque omnes omnium beneficati, qui sine bona voluntate dominorum suorum domi remanserunt, in feodis dampnantur. Hunc morem principe secuto, non solum laicorum feoda, sed et quorundamepiscoporum abiudicata fuere.-'’ Ulleråker (fsv. Ullqrakr). Men för Ull -* E. Wessén, Forntida gudsdyrkan i Östergötland (I: Medd. fr. Östergötlands fornminnes- o. museiförening 1921), s. 32 f.; samme förf., Hästskede och Lekslätt (NoB 1921), s. 131. 27 Ottonis et Rahevtini Gesta Frid. I imp., L. 2: 12 (Rec. G. Waitz.® Cur. B. de Simson, p. 113 sq. 1912. I: Script, rer. Germ, in us. scholar. — — — recusi.) I poetisk omskrivning återfinna vi episoden i Gunthers xw Pairis på Ottos och Rahevins arbeten grundade epos från slutet av 1100-talct: Runcaliam properat rapidis attingere — — Hic quoties claram Regnator tendit ad urhem Teutonus, Avsoriam castris. sumpturus rite coronarn, ponere castra solet: ligno suspenditur al t e e r e c t o c l y p e u s; tunc praeco regius omnes convocat a dominis feudalia iura tenentes. Excubias regi prima celebrare fideles nocte, vetustorum debent ex more parentum. At quicunque domi domino nolente relictus, defuerit, feudo privari Curia censet. Tunc
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=