69 friden och hemfriden i germansk rättshistoria som en mer än åtminstone de flesta andra ursprunglig och förebildande art av särfrid. Icke minst tala en rad av fakta för att den på så många områden överförda, i så många former framträdande och i vissa rättssystem till sist allenahärskande konungsfridcn ytterst vuxit fram ur friden i konungens gård.^® Även skölden på Icdungsskeppct är måhända ytterst ett tecken för den kungliga husfriden. Skölden som symbol för en särskild fridskrets kan på åtskilliga håll iakttagas, ibland om också visst icke alltid i skönjbart samband med husfriden. Som tecken för tingsfrid och jurisdiktion finna vi den sannolikt redan i salfrankernas lag.-^ Om saliska lagens scutum in mallo således ther mughx swa hryt.-e a hanum hxrwxrki sttasum i hans cghcn hus swa oc af man ter skip (andra hdskr: a skipte) statben ther bygd ter meth farkostte. (Sami. af g. danske Love. udg. af Kolderup-Rosenvinge, 3, s. 174). MEStL Skipm. B. II: Swa mykin fridh haffwer man i sino skipi som i sinum gardhe; K. Er. Sjell. L. ILXXIV. Um bunkk.e brut. Förter nokter .elltvr han ter hem korntcn mxth kostxr sin.v. ok sökxr hanum thxr nokxr man mxth ftem mxn. tha a han swa thter hxrwirkkx forte at böttc sum han görthte thtet heemte i hans garth, swa ok the i far ok i fylghte xrx mxth. bötx swa sum forx hans eghxn garth, for thy. at thxt kallar mten bunkkx bryt wterte. (A.a. 2, s. 90). Jag återkommer till denna synpunkt i ett annat arbete. Ifråga om den fornengelska konungsfriden har samma åsikt uttalats av Maitland (F. Pollock & F. \V. Maitland, The History of English Law ). Lex Salica (Hrsg. von H. Geffcken, s. 44, 46. 1898): XLIV. De reipus. 1. Sic ut adsolit homo moriens viduam dhniscrit, qui earn voluerit .icciperc, antequam sibi copulet ante thu)iginum aut centenario, h.e. ut thunginus aut centeyjarius mallo indicant et in ipso mallo scutum habere debet (vissa hdskr.: debent) et tres homines tres causas demandare debent. XLVI. De adfathamire hoc convenit observare, ut thunginus aut centenarius mallo indicant et scutum in il l o m a 11 o habere debent et tres homines tres causas demandare debent. Om sköldens innebörd i dessa stadganden ha olika meningar utt.alats. Litt. i ämnet, se Geffckens anm. a.a. s. 169. Uppfattningen av skölden som en våg framställdes först av J. Grimm 1828 i Deutsche Rechtsalterthiimer s. 425 n. Senare uppfattar han skölden som jurisdiktionstecken, sä i Vorrede p. XIII (=KIeincre Schriften 8, s. 288) till Lex Salica hrsg. von J. Merkel 1850. Grimms äldre åsikt vidhålles ännu av E. Gothein, Beitr. z. Gesch. d. Familie in Geb. d. . . . fränk. Rechts (Univ.Progr. Bonn 1897=Fcstschr. d. landwirtschaftl. Akad. z. Poppelsdorf), s. 24 m.n. 3, dock utan att övertyga. Enligt en numera allmänt övergiven åsikt skulle den varit använd som domstolsvåg. Såsom redan Waitz (G. Waitz, Das alte Recht d. Salischen Franken, s. 145, 1846) framhållit låter emellertid denna tolkning förena sig endast med det först anförda stadgandet, som rör en vid giftermål med änka erlagd avgift (reipus urspr. bet. ’ring’, ty. Reif; jfr fn. baugr), vars uppvägande i fortsättningen omtalas, däremot icke det senare, som handlar om laga insättning av oskyld arvinge och icke med ett ord nämner vare sig avgifter eller vägning. Vidare har H. Zoepft (Alterthiimer des deutschen Reichs u. Rechts, 3, s. 319—324, 1861) påvisat, att ansift.c kostar i sit skip. mjin
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=