65 nordiska krigssymboliken låter oss f.ö. vänta denna färg på krigsskeppets sköld. Vad betyder den röda skölden å skeppets framstam? Den norska Bjärköarätten omtalar den i samband med skeppsjurisdiktionen. Det svenska stadgande, inför vilket vi senast stannat, berör icke denna. Här omtalas skölden i förbindelse med den förhöjda frid, som råder i det vid land liggande ledungsskeppet och i dess närmaste omgivning. Mellan särskild frid och egen jurisdiktion är dock steget icke långt. Den senare förutsätter den förra och framväxer lätt ur denna. Avskiljes genom yttre omständigheter den särskilda fridskretsen från den vidare fridsorganisation, varav den utgjort ett led, med stegrad intensitet, kräver fridens hävande rent av med nödvändighet upprättandet av en självständig domsmyndighet. Ledungsrättens stadgande om dråp under landläge visar oss en förhöjd frid, vars område ännu lokalt sammanhänger med landsrättens. Egen jurisdiktion har ännu ej trätt i verksamhet inom den stegrade fridens krets. Dubbel bot utgår för dråp därinom. Men böterna skiftas enligt landsrättens vanliga regler för tveböte: 40 mark gå till målsäganden ensam, 40 mark i treskifte mellan honom, konungen och hundaret. Annorlunda förfares sedan ledungsskeppet hunnit ut i öppen sjö. Då skeppet lämnat kustens bevakningslinje bakom sig och därmed territoriellt lösgjort sig från sambandet med hemorten, är därmed också den judiciella förbindelsen tills vidare avbruten. Fridskretsen har tillika blivit egen jurisdiktionskrets med förenklade processregler. Alla brott ligga i tveböte. Men vid dråp och fullsårshugg tillkommer därutöver en ensaksbot på 40 mark till konungen för brytandet av hans frid. Och detta tillstånd, som tydligen innebär en ytterligare stegring av friden betecknas av Södermannalagen med uttrycket »att vara i full rodarätt».^® Man har velat hävda en artskillnad mellan ledungsskeppets frid under landläge och ute på havet; den förra är enligt denna uppfattning allenast »en högre folkfrid», först den senare en »konungsfrid».^’^ I denna tillspetsade form är distinktionen knappast berättigad. Den grundar sig tydligen på böternas tredelning i det förra fallet, ensaksboten för vissa brott i det senare. Men denna argumentering vilar på en allt för grund uppfattning av fridsbegreppet. Liksom den germanska friden överhuvud icke är skapad av rätten utan själv är den grundläggande andliga verklighet, ur vars mark rätten växer fram, så äro icke heller de särskilda fridskretsarna av lagen inrättade, utan endast av lagen erkända liksom andra fysiska och psykiska sakförhållanden. En särskild frid framträder i det forngermanska livet varhelst naturlig blodsförvantskap eller en, ofta Se ovan s. 29. K. Lehmann, Der Königsfriede der Nordgermanen, s. 47 med n. 4. T) Björne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=