64 vända sig till den rättskälla där redan så många andra paralleller till den norska Bjärköarättens skeppsjurisdiktion blivit funna: den uppsvenska rodarätten. Här möter följande bestämmelse: UL MB XI § 3: Kunungixr biitper lepung utt. skip liggxr Iteghi. lypting<ier tideldapar skiöld<er a stampni. warpar par man drapin fore borpe ok bryggiu sporpc. liggi twaböte tiughumatta.^* Beröringspunkterna med det norska stadgandet i dess äldre avfattning äro uppenbara. Även ledungsskeppet ligger vid land. Liksom det norska handelsskeppet har sitt skeppsting vid landgångsänden, omtalas denna vid angivandet av det svenska ledungsskeppets fridsområde. Det norska skeppet skall hava en sköld uppe. Också vid det svenska finnes en sköld. Denna sköld sitter å skeppsstammen, säkerligen förstammen, att döma av motsättningen till lyftingstältet vid skeppets andra ända. Man torde ha full rätt i betraktande av alla övriga likheter, att här tillika finna svaret på frågan om sköldens plats på Bjärköarättens skepp. Denna placering täcker fullt tillfredsställande det språkliga uttrycket: hafa sciolld raudann uppi. Även den har varit anbragt å framstammen.^^ Troligen är det icke heller för djärvt, att i omvänd ordning från Bjärköarättens stadgande sluta, att skölden å ledungsskeppets stam är röd. Redan den traditionella Jfr parallella bestämmelser i två andra svealagar och i Magnus Erikssons lands- och stadslagar. SM MB XXVI § 10: Biuper kununger lyup oc lepung vt. skip ar vtgangit oc til laghis comit. warper par sipan nocor drapin. innan firi borpe. aller vtan firi bryggiosporpe. ligge i twaböte. VmL MB X § 1. Konungar biupar lepong utt. skip liggar i laghi lypting tialdapar oc skioldapar a stampne. warpar par man drapin fore borpe oc bryggio sporpe ligge i twe böte MELL DBVL XLII pr: Nu biuper kununger lepung vt, skip ligger i lagha laghe ok skiolder i stampne, varper per man drapin, ligge i tuabotum. MEStL DrVl XIIII: Nw biudher konunger ledhungh vt, ok skip ligger i lagha hampn ok skiolder staar i stampne; wardher nokor ther drapin, ligge i twaböte. KrLL DrVI XXXIX: Nu biuder konunger ledungh wth, oc skip ligger j lagha laaghe, oc skiölder } stampne (en hdskr tillägger: frambro); varder ther man drapin, ligge j tweböte. Lehmann har förbisett detta, ehuru han (a.a., s. 59) observerat det anförda stället ur Uplandslagens Manhelgesbalk. Den oberättigade kombinationen med den å skeppsmasten hissade förhandlingsskölden, som han tror sig återfinna i Bjärköarätten, har skymt hans blick för verkligheten. När han (anf. st.) uttalar, att det är skölden på ledungsskeppets framstam, som hissas på masten när fredssignal skall givas, gör han sig skyldig till ännu ett obevisligt, om också icke omöjligt, antagande. — Min undersökning hade redan lett mig till ovan angivna resultat i fråga om sköldens plats på Bjarkeyjarrättens skepp, då jag fann samma åsikt uttalad av Falk (Waffenkunde, s. 132), som utom med det anförda stället ur Uplandslagen belyser frågan med hänvisning till de fornnordiska sköldkenningarna barpsål, barpmanni, bardljos, därvid framhållande att barp betecknar stävens mellersta stycke (jfr Falk, Seewesen, s. 36).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=