RB 31

51 ingenstädes den minsta antydan, och antagandet motsäges direkt av det nyss omtalade stadgande, vari bl.a. tjuvar undantagas från skyddet av sådan frid, som eljes hindrar rättegång; detta stadgande säger nämligen tillika, att rånsnämnd även under frid av detta slag skall svärja om tjuvnad och därmed likställda mål. Att söka utfinna någon annan grund, i följd varav ledungsskeppets jurisdiktion just i tjuvnadsmål men ej i andra mål skulle varit av särskild betydelse för landsrätten och därför ur synpunkten av sitt intresse för denna ensam blivit framställd vid lagens avfattning, torde icke löna mödan. Man tränges därmed tillbaka till en förklaring, som otvivelaktigt är den enklaste om också kanske icke den, som man i första hand är benägen att välja. Stadgandet om det jutska ledungsskeppets jurisdiktion handlar uteslutande om tjuvnadsmål, därför att skeppsdomstolens kompetens i själva verket endast omfattat dylika mål, alldeles som de och inga andra samtidigt voro undantagna från »ledungshelgens» rättegångsvila på hembygdens ting. Med detta resultat ställes man inför nya frågor, som tillika tvinga till eftertanke över ledungsfridens djupare innebörd. Varför var rättsskipningen såväl å ledungsskeppet under härfärden som å hembygdens ting under ledungshelgen så starkt begränsad, och varför var den begränsad just till tjuvnad? Även svealagarna känna en rättegångsvila (friper i soknum el. laghsoknum), under vissa temporära frider, åtminstone delvis av kristet och kanske ytterst hedniskt religiöst ursprung och delvis sammanfallande med de danska.'** Enligt Uplandslagen och Södermannalagen råder under ledungshärens utevaro en sådan rättegångsvila i hundaren och skeppslag, från vilka ledung utgått ej blott i proviantprestationer utan även i manskap. Från rättegångsvilan göres i Uplandslagens, Södermannalagens och Helsingelagens tingmålabalkar under alla frider undantag för lagsökningar efter utgärder till konungen, i Södermannalagen även för mindre mål, i vilka lagstadgade böter ej uppgå till tre öre. Av tjuvnadsstadganden i Uplandslagen och Södermannalagen framgår dessutom, att även enligt svearätt den ertappade tjuven var mer eller mindre fullständigt undantagen från skyddet av fridernas lagsökningsförbud; undantaget gäller åtminstone i Södermannalagen alla frider. Hembygdens rättegångsvila under ledung motsvaras ej som i dansk rätt av en i samma män reducerad jurisdiktion å ledungsskeppet. Tvärtom har den svenska rodarättens skeppsdomstol enligt Uplandslagen en obegränsad, enligt Södermannalagen åtminstone en mycket vidsträckt kompetens och icke heller i Hel- •« UL XIIII, SL l>g3 XI. II VmL l>i;B XXIIII, HL I>B XIIII. Jfr även I VmL LgB 7 § 2. " UL MB XLI § 1, SL I>jB VI § 1.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=