176 jämte hertigens och jarlens hirder.®^ Ett andligt statut av 1280 använder ordet i betydelsen ’fängsligt förvar’I denna betydelse och som beteckning för olika slag av vakthållning förekommer det även i den övriga fornnorska och isländska litteraturen."^ Frågan är nu, vad slags vakthållning den i vederlagsindelningen framträdande termen worthteld ursprungligen kan hava betecknat. Måhända kunde man vilja söka svaret i en uppgift hos Saxo. Enligt denna skall det efter Rygens erövring 1169 blivit bestämt, att hädanefter en fjärdedel av ledungsflottan ständigt skulle ligga ute på vakt, så länge det var öppet vatten. Att med full visshet uttala sig om trovärdigheten av denna uppgift är visserligen icke möjligt; men då den i en besläktad om också något avvikande form återfinnes i Knytlingasagan, synes den gå tillbaka på det förlorade historieverk, som påvisats i stor utsträckning ligga till grund för såväl Saxos som nämnda isländska källas framställning av Valdemarstiden, och det kan på intet vis anses osannolikt, att den återspeglar en historisk realitet. Ej heller är det oantagligt, att en dylik vakteskaders uppgift kunnat på forndanska betecknas som varphtxlde. Ett stöd härför kunde hämtas från Gulatingslagens uppgift, att befolkningen i Halogalands norra halva hade varöhald austr. Uppgiften står som motivering till att hålögerna skulle ställa »xm tvitugsessor oc eitt pritugt skip, vii i sy^ri holfo en vi i ncerdre holfo», och man har sannolikt med rätta menat, att pritugsessan var ett vaktskepp för bestridande av uppsikten mot österifrån hotande faror; ordet varöhald skulle alltså här föreligga använt om vaktpatrullering till sjöss. Finge man nu tänka sig, att den danska vakteskadern i tur och ordning utgjordes av ledungskontingenterna från de olika territoriella storfjärdingarna, kunde häri ligga en förklaring till att även dessa senare kommit att betecknas med termen worthceld, som alltså icke skulle ha något direkt samband med hirdens personella fjärdingsdelning. Men för ett sådant antagande finnes ingen hållpunkt. Enligt Saxo uttogs efter mönstring och räkning av hela den danska flottan vart fjärde skepp till vakttjänstgöringen {solerti Dano- ®® H 13 Uardhalld oc allar aSrar niosner skulu hertogha men iamnt hallda uiö konongs men at manmxrg{tS) ... ef hertoghe er meS kononge. Jfr strax ovanför: en huernetna par sem pxir ero i ufridi saman konongr oc hertoghe oc pxirra men. pa skal sua vera hiier til annars sem pxir se aller or xinu logunceyti. H 17 (samma bestämmelse om jarlens män), 25 (om skutelsveinars vakttjänstskyldighet), 33 (hirdmäns) och 46 (gästers vardhald); Håkan Magnussons rättarbot av 17 juni 1308: . . . Vardhalld skulu peir (a: hverr syslumadr) ok hallda låta af huerri skipreiöu huern tima er peir koma til konungs, sua sem war vmfoedur vars daga (NGL, 3. s. 75). Ärkebiskop Jons status 1280: . . . ef noeckurr setr klcrk i hcend qda Ixsir i myrkuastofu eöa oöru wardhalldi . . . (NGL, 3, s. 235), Jfr ögL DrB 2:1: mxp lagha hxftum skulu per han göma . . .ok hus iuir hanum lykkia ok iuir huse uarp balda. Fritzner, Ordb. ov. d. gamle norske Sprog, 3, s. 868.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=