159 nämnda term, står i närmaste samband med vederlaget och vederlagsrätten, antages numera allmänt.^® Det synes också framgå av jämförelse med en något äldre, sannolikt från Kristoffer I:s tid härrörande förordning rörande majestätsbrott; här finner man följande processuella bestämmelser: 1. Siquis impetitus fuerit a rege super crimine lese maiestatis, duo de illa sysl, qui melioris sunt opinionis, residentes, in qua acusatus residet, quindecim de withirlagh nominahunt, qui impetitum super premissis defendant per iuramentum eorum vel conuincant, iurando et non tacendo. — — — 4. Possunt tamen a dicto impetito de quindecim nominatis tres excepte recusari. Si vero xij residui discordauerint, ita quod siex ex eis impetitum defendant, et alij sex ipsum exponant, tunc tres alij meliores nominabuntur, et cum quacumque parte duo ex ipsis iurauerint, illa pars nominatorum in causa predicta diffinitiue sentencie obtineat firmitatem, Konung Kristoffers förordning utgår tydligen från den förutsättningen, att de svåra trohetsbrott mot konungen och riket, som den sammanfattar under den romerskrättsliga termen crimen Les^e maiestatis, nämligen landsförräderi {prodicio regni), konungamord {mors regis) och stämplingar i sistnämnda syfte {machinacio mortis eius cum effectu vel attentacione) begås av män tillhörande vederlaget; därför skall också den nämnd, vars ed avgör omden för sådana brott anklagades skuld eller oskuld, utses inom vederlaget. Någon anledning att antaga vare sig förutsättningen eller dess nu angivna processuella konsekvens övergiven i 1276 års förordning torde ej kunna påvisas, även omden senare i andra avseenden har nya rättegångsregler, som ej berör fullbordade förbrytelser, som i den äldre rättskällan 17 dom över ett antal riddare och bönder, som förbrutit sig mot konungen; det heter här: »Da ere de ved beskeeden Mend» — sex riddare och sex bönder uppräknas — »udi en Neffn, aff Menigheden vdi Norre Judland, ved vilkaars Eed vdtagne, at lide Dom, om hues Sager, de ere beskylte faare. Da ere de alle domte til Liffs och Godsis fortabelse». Man har menat, att »vilkaars Eed» här genom tryckfel eller misstag skulle stå för worthxld-cå. Detta synes dock i hög grad ovisst. Så väl bland de anklagade som i nämnden skola ju bönder ingått, rättegången föres på landsting, och nämnden uttages av (eller ur?) menigheten i Nordjutland. Uttrycket »ved vilkaars Eed udtagne» är i själva verket alldeles obegripligt; för worfÄ^eW-institutionens historia torde den åtminstone på denna punkt hopplöst fördärvade texten vara oanvändbar, vare sig den någonsin haft något därmed att skaffa eller icke. Kinchs förmodan, att Huitfeldt måhända icke känt till ordet worthxl, är icke riktig, då detta ord återfinnes på flera ställen i hans krönika: i återgivandet av danehofsdomen 1285 (Chronologia 1, s. 364) »Worthsel», av danehofsdomen 1295 (Chronologia, 2, s. 26) »vortels Eed», av 1376 års handfästning (Chronologia, 3, s. 10) »offuervunden met worhelds Eed» i stället för originalets conuictus . . . per denominacionem dictam orthelde nxfnd J. Kinch, Om den danske Adels Udspring fra Thlnglid (Aarb. f. nord. Oldk. o. Hist. 1875), s. 332 f., A. D. Jorgensen, Bidr. t. Oplysn. af Middelalderens Love o. Samfundsforh. 3. Witherlogh. Worthhxld (Aarb. f. nord. Oldk. o. Hist. 1876), s. 82 f. Aarsberetn. fra d. K. Geh.-archiv, 5, s. 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=