Tvenne bestämmelser i den gamla stadga för de danska konungarnas bird, som traditionellt är känd under namnet Knut den stores vederlagsrätt ^ — riktigare Vederlagen - —förutsätta en fjärdingsdelning inomhirden: Of konung wil annan man af withirlagh kumma. tha skulde han först i sin garth meth twa withirlagha men lada honumi sin sweet oc i sin fierdhung stewna * Om innebörden av denna betekning, se nedan s. 196 f. - WiMMER har i en skarpsinnig undersökning (Oprindelsen til Ordet ’Vederlag’ I ’Vederlaget’, Overs. ov. d. Kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Forhandl., 1898, s. 119 ff.) visat, att rättskällans ursprungliga namn är witharlagh, vilket av Sven Aggeson konsekvent användes och i den av Absalon och Knut VI föranstaltade uppteckningen bör återställas överallt, där fråga är om lagen. Samfundet, för vilket lagen gällde, hette däremot enligt Wi.mmers utredning (a.a., s. 141 f.) helt enkelt laghit, vilken benämning är bevarad pä ett enstaka ställe i den forndanska texten {off annar brydir i laghit). Även beteckningen hirdh förekommer i textens inledning som namn på detta samfund; den gäller visserligen där Knut den stores »tinglid», men Vederlagens upptecknare utgå ju samtliga från förutsättningen, att lagen ursprungligen var given för detta, och i den danska textens första stadgande användes hirdh ej blott om konungens utan även om andra stormäns följe. I anslutning till Wimmer undviker jag I det följande, då fråga är om den av Absalon, Saxo och Sven Aggeson upptecknade rättskällan, den oegentliga och tautologiska beteckningen ’vederlagsrätt’, som dock förekommer redan I inledningsorden till Absalons text, sådana de föreligga i nu kända relativt unga handskrifter {Thettx ar svithirlax ret ) och använder i stället namnet Vederlagen, återgivande Wimmers nydanska form ’Vederloven’. För själva samfundet har jag ansett mig kunna behålla den traditionella beteckningen ’vederlaget’ (fda. witharlagh), som förekommer på några ställen i Absalons uppteckning i dess nu kända form {Thetta ar withirlax ret — — —, of konung wil annan man af withirlagh kumma —, tha hawer han withirlagh tapat ) och synes varit använd redan på 1200-talet, då den anträffades i Kristoffer I:s majestätsbrottsstadga {quindecim de withirlagh [andra hdskr.: vetherlag(h)'\ nominabunt —; jfr withars laxman som motsvarighet till decurio i den fda. översätt- qtil ningen av Abels förordning; en annan förordning från Kristoffer I:s tid använder om samfundet pluralformen witharlogh {^testes de witharlogh, cadat a witharlogh], som enligt Wimmers förmodan, a.a., s , i denna bemärkelse är abstraherad ur Vederlagens withirlagha man, fattat som likbetydande med withirlags man). Ordet ’vederlaget’ synes mig nämligen omistligt, när det gäller att finna en gemensam beteckning för det danska hirdsamfundet i hela dess sammanhängande utveckling, således även då det under Valdemarstiden vidgas till att omfatta herremansständet i alla de danska landen. Beteckningen förefaller så mycket mindre betänklig, som den enligt vad nyss blivit anfört, synes stå i överensstämmelse med ett ganska tidigt medeltida språkbruk. I anslutning till termen ’vederlaget’ som beteckning för samfundet använder jag uttrycket ’vedcrlagsrättcn’ som sammanfattande beteckning för hela den rättsbildning, som anknyter sig till ’vederlaget’ och särskilt med syftning på 1200-talets hithörande konungsstadgar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=