145 at boeta kononge er eiSfall verSr. En hinna hverr syni me'ö lyritar eiÖi er misdeilld er kend. En ef eibrinn fellr peim. pa fellr til .xv. marca vitis hverium. Nu gcngr fiorÖongr manna i fra oc vill eigi sveria. pa era alter olhusmenn vittir. En ef farre menn ganga fra. pa ero peir seckir er fra ganga. boete battge kononge. en hinir halide eiÖtimupp. översättning: »Omtvist i dryckeslagshus. Nu tvista män i dryckeslagshus, då männen äro druckna. Då skola de gå ut, som ha tvistat, och komma tillbaka om morgonen, då männen vakna. Då kunna männen döma om deras sak där som på ting, om de känna lagen. En mans bänkkamrater bäre vittne med honom eller de som delat mat med honom eller de som ha suttit på bänken närmast hans eller överhuvudtaget deltagarna i samma dryckeslag, om de förut nämnda ej äro tillstädes. Det vittnesbörd, som de bära, skall äga bestånd. Man må icke föra motvittnesbörd mot dem. Och var man är dubbelt så dyr som hemma i fråga om sina bötesanspråk. Nu kunna männen avgöra saken där, om de känna lagen, eller hänskjuta den till ting. Nu säger (konungens) tjänsteman (drmaÖr) eller länderman, att de ha förfarit olagligt i fråga om tvisten (misdeilt). De säga alla nej därtill. Då skall var och en av dem taga bok i sin hand och alla svärja därpå, att de drucko där i sämja. Nu är den saklös, som svärjer. Och den, som brister åt eden, har att böta tolvöresbot (baugr) till konungen. Och var och en som anklagas för olagligt förfarande i fråga om tvisten (misdeild), bestride anklagelsen med egen och två medsvärjandes ed (lyrittareiÖr). Men om eden fäller dem, då fäller den var och en av dem till femton markers bot. Nu träder en fjärdedel av männen ifrån och vill ej svärja. Då äro alla männen i dryckeslagshuset bötesskyldiga. Men om färre män träda ifrån, då äro de bötesskyldiga, som träda ifrån. De må böta tolvöresbot till konungen. Men de andra må upprätthålla sina eder.» Om träta uppstår mellan deltagarna i ett dryckeslag (ölgille), kunna deltagarna däri, därest de äga tillräcklig kunskap i lagen och tvisten ej är av viss svårare art,^ följande dag konstituera sig som domstol. Inför denna inledes ett summariskt rättegångsförfarande: de vittnesbörd, som å den åtalade och bevisförande partens sida avgivas, helst av så nära grannar som möjligt till honom vid dryckeslaget men i brist på sådana av fjärmare deltagare i detta,® få ej sättas ur kraft genom motvittnande.'^ ® Se härom nedan s. 147. ® Att exakt bestämma innebörden av uttrycken sessar, matunaiUar och ndsessar är icke möjligt utan en kännedom om placeringen och anordningarna i övrigt vid ett fornnorskt dryckeslag, som knappast möjliggöres av bevarat källmaterial. I fråga om återgivandet av dessa uttryck i översättningen här ovan jfr E. Herzberg i NGL, 5, Gloss, och J. Fritzner, Ordb. under nämnda uppslagsord. Säkert torde vara, att med oldrykkjar, som i sista hand nämnas som vittnen, åsyftas de, som överhuvudtaget ha deltagit i det dryckeslag under vilket tvisten hade ägt rum. — Jfr även V. Gubmundsson, Privatboligen på Island i sagatiden (1889), s. 221. ^ Denna bestämmelse finnes även upptagen i G 59 (NGL, 1, s. 31 f.): vitni er eigi scolo andvitni a mote koma. pat er heimstemnit vitni. oc pingstefnu vitni. oc kvotiu vitni. oc nauTtsynia vitni. oc forsagnar vitni. oc pau vitni er menn hera um deilld manna at oldrhusi. Om motvittnande se särskilt G 60 (NGL, 1, s. 32). E. Hertz10 Ujärne Nu ero pau
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=