66 De anförda jordatalssiffrorna återspegla den politiska situationen i Norden sådan den förelåg under Sven Estridsons regeringstid (1047—76), när gränsen mellan de danska och norska rikena definitivt fixerats till Göta älv. Att en ledung varit organiserad i Danmark under Sven Estridsons tid måste hållas för mycket sannolikt, då det äldsta belägget för existensen av ledungen i detta land —och f.ö. i hela Norden —föreligger endast nio år efter hans död i Knut den heliges donationsbrev till Lundakyrkan 1085. Frågan om den danska dominansen av Norge under 800- och 900-talen samt om beskaffenheten av det danska maktinnehavet där har ingående diskuterats av Olsson i utredningen rörande de tre nordiska ländernas gränsförhållanden vid Göta älvs mynning under årtiondena omkring år 1000. Olsson framhåller i sin framställning möjligheten av att vissa områden runt Oslofjorden under 900-talets senare hälft behärskats av Danmark ej endast som danska skattländer utan kan ha räknats som en del av det danska konungariket. Olsson konstaterar att den norska skaldepoesin från tiden omkring år 1000 med all sin gåtfullhet och brist på konkretion dock ger vissa faktiska uppgifter av värde för bedömningen av frågan om utsträckningen av de norska härskarnas välde vid denna tid. Så framhåller Einar skalaglam, att allt land norr om Viken ligger under Håkon jarl och Tord Kolbeinson talar i Eiriksdrapa om hur danskarna genom Erik jarl behärska Norge: från Veiga i norr till Agder i söder eller ännu längre ligger allt land under jarlen. Olsson drar härav slutsatsen att landet invid Oslofjorden vid tiden omkring år 1000 var skilt från det övriga Norge. Det danska välde över Norge under 900-talets senare del, varom även inskriften på Jellingestenen talar, har enligt Olsson tydligen utövats genom en jarl. Detta gäller dock ej om territorierna invid Viken, som kan ha styrts av den danske konungen som en del av det danska väldet.^ Vill man söka konkretisera de territorier invid Viken, som sålunda kan ha direkt ingått i Danmark, kan konstateras att dessa rimligen bör ha utgjorts av Bohuslän, Vingulmark och Vestfold, det senare landskapet helt eller till någon del. Enligt en egen utredning ha dessa tre landskap varit åsatta ett jordtaxeringsvärde av tillhopa 14.400 6-såldingar.^ Vill man anta att Vestfold med två tredjedelar av sitt taxerade terriorium ingått i den direkt danskstyrda delen av Norge, erhålles för de angivna områdena följande jordvärden: Antal 6-såldingar Bohuslän . . Vingulmark Vestfold . . 4.800 4.800 3.200 12.800
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=