RB 28

25 »De danska forskarna Erslev och Lauridsen har ägnat uppmärksamhet åt detta aktstycke, och det är ganska betydelsefullt att se, vilket resultat de kommit fram till. Er sl e V, från vilken ovanstående citat är hämtat, är den förste av de båda, som granskat texten. I enlighet med sin uppfattning överhuvud i dessa frågor anser han, att »solidi» (örtugar) betecknar en avgift, medan »mansus» (bol) anger en areal. Solidi är sålunda, enligt Erslev, ine en yta utan en vanlig myntenhet. Men så gör han ett viktigt tillägg. Han säger nämligen där, att »hele udtryksmaaden minder ganske om den, der siden anvendtes i Skyldtaxationen». Nu förhåller det sig så, att skyldtaxeringen ligger ett halvt århundrade längre fram i tiden, och det kan därför inte vara fråga om den, och guldvärderingen nämner han inte. Vad är det då som »minder om» skyldvärderingen? Tydligen sådana uttryck som »5 solidi» =5 örtugar. Man behöver endast skriva 5 örtugar (skyldjord) för att vara inomskyldvärderingens råmärken. Lauridsen tar upp Erslevs tolkning till förnyad prövning. Till att börja med säger han att han inte törs neka riktigheten av Erslevs tes, men å andra sidan finner han, att en sådan uppgift som »Goteleue 3 mansi et 7 solidi» näppeligen kan tolkas så som Erslev gör. Lauridsen håller före, att både mansi och solidi betecknar arealer, och hans slutsats blir denna, »att vi allerede her, altsaa for Valdemarstiden, staa over for vore gamle Jordmaal, der snart tale om Bol, snart om opmaalt areal» (spärrat här). Det råder knappast något tvivel om att Lauridsen, då han menar att 7 solidi också är ett arealmått, har kommit frågans lösning på spåren. Men den allmänna uppfattningen var ju den, att allt som hade att göra med mynträkning i samband med jord antingen var guldvärdering eller skyldtaxering. Och här har han likväl stött på något, som varken är det ena eller det andra men som ändå på något sätt hör samman med bägge. Utan att närmare gå in på problemet slår han fast, att vi här —före Valdemarstiden — står inför »vore gamle Jordmaal». Även om detta jordmått vid den ifrågavarande tiden inte var gammalt utan tvärtom ganska nytt, råder det väl knappast någon tvekan om att vi har att göra med det agrara silvermåttet, och att 7 örtugar betyder 7 örtugsland eller —om man så vill —7 örtugar jord. Sålunda donerar ärkebiskopen 5 örtugland i Nes, 8 i Bensthorp samt 3 bol och 7 örtugland i Goteleue. Om man utgår ifrån att örtuglandet var 1 tunnland och att bolet innehöll 24 tunnland, vilket vid denna tid torde vara ett normalbol , får urkunden en naturlig förklaring. I Knut den heliges donation till Lunds domkyrka år 1085 talas endast om bol, både när det gäller skånska och själländska jordar. Man kan därför utgå ifrån att det agrara silvermåttet inte hade kommit i bruk vid denna tid, men att det har införts någon gång under de följande 60 åren, mellan 1085 och 1145. I varje fall har det varit känt i Skåne på 1140-talet och troligen även på andra håll i Danmark, ehuru underrättelser därom ännu saknas. Man får också räkna med att det kan ha dröjt några årtionden, innan det nya måttet hunnit nå en större spridning. Måhända saknar det inte sitt intresse att lägga märke till att silvermåttet i vårt fall använts av en kyrklig myndighet.» Andersson har för de arealmått han anser sig kunna urskilja i donationsbrevens terminologi myntat benämningen »agrara silvermått», en förvisso mindre lycklig formulering för vad han vill uttrycka; jordarealer kan möjligen mätas med rep men knappast med silver annat än förmedelst en

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=