126 ha varit tiondereformens genomförande vid årtiondena omkring 1100talets mitt som påkallat myntningens återupptagande vid denna tid, då behovet av en fixerad relation mellan tiondesäd och penningsystem aktualiserades. Inga kända faktiska förhållanden tala emellertid emot antagande, att en anknytning av kornvärdet till penningsystemet i Danmark och Sverige kan ha skett tidigare, kanske t.o.m. i direkt anslutning till penningsystemens införande under 1000-talet. Även i Norge syns ett myntsystem ha kommit i bruk från omkring år 1000, mynt ha präglats av Olav Tryggvason och Olav Haraldsson; systemet har liksom i Danmark varit baserat på silvermarken om 240 penningar. H. Holst håller det för sannolikt att Norge övergått till ett nationellt myntsystem vid samma tid som ett dylikt infördes i Danmark under Knut den store.-^ Förutsättningar för det inhemska sädesmåttets anknytning till myntsystemet i Norge har således förelegat allt i från 1000-talets början men inga kända förhållanden ha av norsk forskning andragits, som kunde ge stöd åt hypoteser rörande tidpunkten, när en dylik anknytning skulle ha skett; ej heller ha några synpunkter anlagts på frågan om det kornmått, somkan ha legat till grund för anknytningen. Att en sammanställning penningsystem-kornmått måste ha kommit till stånd är emellertid oundgängligt och jag har i annat sammanhang ifrågasatt möjligheten av att det norska sädesmåttet utgjorts av sålden och att detta mått i penningsystemet invärderats till 20 penningar silver, dvs till 2 örtugar. Den jordäga, som i Norge motsvarat ottingen i Danmark och attungen i Sverige, har utgjorts av den s.k. 6-såldingen, en äga som i utsäde kunde taga 6 sålder säd och som därav haft sitt namn; det årliga utsädesvärdet för en dylik äga har uppgått till 120 penningar, dvs 1/2 mark silver.-^ Att denna norska jordäga ej såsom varit fallet med de motsvarande ägorna i Danmark och Sverige kunnat inordnas i ett bolsystem framstår som naturligt med hänsyn till naturförhållandena i Norge men att gårdsräkningen och gårdarnas inordning i systemet i de tre nordiska länderna skett från samma utgångspunkt är dock uppenbart: den har utgjorts av en normaläga med ett årligt utsädesvärde av 1/2 mark eller 4 öre silver, ett värde som i Danmark reducerats med en tredjedel till 2 2/3 öre på grund av att en allmän övergång skett till bruket att årligen beså endast två vångar av tre. I den lämnade översikten framträder klart, hurusom de tre nordiska nationalstaternas administration tar form från omkring år 1000 i egna system för jordvärderingen, i egna penningsystem och i egna ledungsordningar, man kan iaktta administrativa skiljaktigheter men överensstämmelserna i princip är dock vida övervägande. Danmark och Sverige ha under vikingatidens sista skede uppdelats i administrativa enheter efter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=