114 delning av manskapet på de olika lägren efter stamtillhörighet; som särskilt intressant framstår den ovan supponerade skilda förläggningen i Trelleborg av själlänningar och skåningar. Med den här ifrågasatta genomströmningstakten av manskapet har en man inom varje havne erhållit specialträning vid något av lägren under loppet av fyra år, tänker man sig en kortare utbildningstid, t.ex. ett halvt år, uppnås resultatet på halva tiden, två år. Den matem.atiska precisionen i lägerbyggnadernas konstruktion och planmässigheten i lägrens utformning visar dansk ingenjörskonst under vikingatiden på höjden av sitt kunnande. Det behöver knappast råda något tvivel om att de män, som förmått skapa lägeranläggningar av ett så kvalificerat slag, varit fullt kapabla att överblicka landets personella resurser, väga dessa mot förefintligt underlag i antal gårdar inom byarna och efter en 60-gårdsräkning fördela bolen på skipen och härader i och för en organisation av den danska ledungen och dess flottenheter. Uppenbart är att ledande danska vikingatidsmän haft en naturlig fallenhet för organisation, planering och sjömansskap men lika klart är att när det gäller administration mycket har kunnat inhämtas vid de nära kontakterna under 800- och 900-talen med karolingerriket och England av dessa länders mer avancerade administrationsnivå. Det har således visat sig möjligt att teoretiskt anpassa anläggningskapaciteten vid Aggersborg, Fyrkat, Nonnebacken och Trelleborg till en omkring år 1000 existerande dansk ledungsflotta av den storlek och med den organisation, som här supponerats. Detta förhållande kan givetvis ej anföras som bindande bevisning för att en på detta sätt organiserad ledung verkligen existerat vid denna tid men utgör kanske i alla fall ett indicium på att Knytlingasagans skipental kan återspegla förhållandena vid den tid då Sven Tveskägg 1013 samlade och utrustade den danska flottan till ett avgörande angrepp mot England. Det kan här förtjäna uppmärksammas, att konung Ethelred II av Wessex, enligt en notis i den anglosachsiska krönikan år 1008, i ett desperat försök att möta de danska flottangreppen låtit utgå befallning om byggande av krigsskepp i hela England, nämligen ett stort krigsskepp för varje 300 hides samt ett mindre fartyg för varje 10 hides’, dessutom skulle för varje 8 hides anskaffas en hjälm och en brynja.^^ Någon möjlighet att avgöra i vilken utsträckning denna befallning hörsammats föreligger ej, ej heller kan antalet skepp, som nybyggdes i anledning av den givna befällningen, beräknas; det framgår emellertid av den anglosachsiska krönikan för år 1009, att den nybyggda flottan förts till Sandwich, där myteri utbrutit, varför flottan ej kom till någon nytta i striderna. Vad som gör den anglosachsiska krönikeanteckningen av år 1008 intressant ur de synpunkter varom här är fråga, är den i beslutet framträdande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=