81 medan »stalssaker» varit förbehållna fylkesiinget. Reformen 1244 skulle då ha givit offentligt erkännande åt en gammal praxis, som sannolikt haft stöd i traditionen från häradstingets tid.*® Den kyrkliga indelning, som framtriider i Frostalingslags stadgandcn, ger vid handen att fylkeskyrkan var huvudkyrka och fylkesprästen Imvndpräst för hela fylket, liksom huvndpriisten på Upplanden var det för tredingen. Men i 1'rostatingslag liksom i Eidsivatingslag fanns också andra präster, som hade kyrksocken, och även här sitter dessa vid hogendeskyrkor och intaga samma halvofficiella ställning såsom sockenpriister som de motsvarande ])r:i.sterna på Upplanden. Hogendeskyrkorna i Frostatingslag iir således på väg att nppnå rang av sockenkyrkor och ])rästerna att hli sjiilasörjare för en menighet och ej endast för den ursprungliga kyrkiigarens husfolk. Henäniningen häradskyrka möter dock lika litet här som på Upplanden men om hyi)otesen om hiiradets och socknens identitet har något fog för sig så skulle man av kyrkornas antal någorlunda kunna sluta sig till häradernas talrikhet och antal inom Trondelagsfylkena, ett riiknestycke som Taranger dock förklarar sig avslå ifran, då han anser teorien vilka på ett alltför bräckligt underlag.** .\vslutningsvis framhåller Taranger, att hiiradet i de skandinaviska länderna aldrig kan ha varit ett distrikt av större omfattning, förhållandet framgår såviil av ordets etymologi som av vad vi vet om hiiradets funktion i Danmark och Sverige. lierad avleds som bekant av herr, somenligt Snorre hetyder hundrad, i vilken betydelse det möter i det gammalsvenska hundari, som i vissa landskap förekommer i stället för härad. Folket eller fylket, den \irsprungliga grundenheten, har då varit indelat i »here», som sannolikt urspruugligeu hade att stiilla hundra krigare till fylkeskonungens förfogande; huruvida detta antal alltid kom att helt idfyllas iir dock tvivel underkastat. Då nomadlivet med tiden upphörde och bosättningen blev fast, kom det distrikt, som tillhiirde en herr, att kallas herad, vilkas antal självfallet varierade alltefter folklandets storlek.*® Mot Taranger.s uppfattning av innebörden i häradsbegreppet i det äldsta norska lagmaterialet har Tnnberg riktat en nedgörande krilik. Tnnberg betecknar i sin framställning inledningsvis Tarangers ovan citerade undersökning som en synnerligen intressant och skarpsinnig analys av källmaterialet för alt därefter övergå till en kritisk granskning av hans argumentering.^® Rctriiffiuidc stadgandena i lioryartinyxlays kristenrätt framhåller Tnnberg, att slutsatserna otvivelaktigt måste gå i följande riktning. Hiiradet betecknar soeknen, hiiradskyrkan iir soekenkyrka, hiiradsprästeu soekenpräst, och hiiradsmännen de till samma socken hörande socknemännen; socknen utgör emellertid iiven tingslag och på häradstinget avdömas såviil värdsliga som kyrkliga tvistigheter. Socken och tingslag, kyrklig och världslig kommun, syns <) Ekbom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=