IIL TAXERINGEN TILL VIENNETIONDE 1. Myntkursen. En omständighet av väsentlig betydelse för analysen av den norska ^’iennetionden är frågan om det relativt sett höga utfallet av taxeringen. Såsom framgår ovan påfördes Norge för ett år en Viennetionde av 2.493 mark medan det motsvarande beloppet för Sveriges del utgjorde 2.511 mark. Den Viennetionde som kom att avkrävas de fem norska stiften var således i del närmaste identisk med den som de sex svenska stiften hade att komma ut med. Denna beloppsmässiga överensstämmelse i taxeringen av de båda rikena framstår som anmärkningsvärd om man lieaktar att \’ienuetionden till sin helt övervägande del vilat på en taxeringen av den tionde, som biskopar och sockenpriister kunde tillgodogöra sig samt i någon mån på avkastningen av de gods, som var anslagna på lön åt kyrkliga befattningshavare. Den norska och svenska Viennetiondetaxeringens siffror torde därför mer eller inindrc! direkt återsi)egla avkastningen av den jord, som var uppodlad vid tiden för beskattningen, och därmed i sista hand iiven omfattningen av ländernas åkerarealer. Under förutsättning att vid ^öennetiondens fastställande väsentligen likartade laxeringsnormer tillämpats i Sverige och Norge, skulle de överensstämmande totalvärdena för taxeringen av de båda länderna indicera, alt Norge och Sverige varit i lika mån uppodlade vid tiden för taxeringen eller att i vart fall den odlade jorden i de båda länderna vid någon tidigare genomförd jordtaxering åsatts ungefär samma jordvärden, vilka sedan kommit att ligga till grund för Viennetiondebeskat t ningen. Att Norge och Sverige vid 1300-talets början skulle ha haft ungefär identiska i bruk varande åkerarealer är dock knappast ett realistiskt antagande, som låter sig förena med de båda ländernas geografiska förhållanden, allt talar för att uppodlingen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=