RB 27

13 fixerade inanlalsnormen eller oni nian syftat till en faktisk nt- (ikning av mantalet. Frågan kan besvaras genom en enkel överslagsberäkning, avseende hela lediingsfloltan: 330 20-sessor med en besättning av (330X100) 33.000 man har haft sin matematiska motsvarighet i 280 25-sessor med en besättning av (280X120) 33.000 man. Del kan således konstateras att en omreglering av den norska lediingsflottan från 330 20-sessor med en besättning av 100 mau till 25-sessor om 120 man utan att samtidigt en ökning av manskapsnltaget genomfiirdes matematiskt skulle resultera i en minskning av antalet skepp i lediingsflottan med 50, dvs. med 1/0, till 280. När Magnus Lagaböters testamente av 1277 visar en indelning av flottan i 270 skipreider utgör detta ett starkt stöd fiir antagande, att det är en dylik omreglering av flottenheterna som skett vid övergången från den mindre till den större fartygstypen. Då den bär supponerade omregleringen av lediingsflottan matematiskt baserats på en utökning av mantalet i varje skipreida från 100 till 120, kan vi med ledning av dessa talvärden kontrollera Jerstads omräkning av skeppstalet i Giilatingslag, som gjorts efter hamletal: .\ntal 25-sessor cnlif»! Gli § 315 Motsvarar antal 2()-sessor Mantal efter 120 sessa Mantal efter 100/sessa Egdidylke Rof^alancl Hordaland Sogn .... Eirdafylke Snnnmore 10 1.920 2.880 2.880 1.920 2.400 1.920 20 2.000 3.000 3.000 2.000 2.400 2.000 24 30 24 30 10 20 20 24 16 20 116 13.920 144 14.400 Av tabellen framgår att en omreglering med räkning efter mantalet ger ett mera nyanserat utslag än Jerstads räkning efter hamletal: för ett av fylkena, Firdafylke, blir antalet 20-sessor 24 i stället f()r 25 medan resultaten för fylkena i övrigt ej påverkas, dock att totalt sett lagförbundets mantal i ledungen genom omregleringen kunnat begränsas från 14.400 till 13.920, motsvarande besättningen på 4 skepp om 120 man.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=