RB 27

118 norska ledungsflollan liksom i den, som var organiserad i Svealandskapen, och å den andra det jordatal, som antagits ha legat till grund för dessa ledungsorganisationer: Antal leduiif'sskepp Jordatal pr skepp Jordatal Norj'e Froslatinfjslag (iulatingslay 13.200 14.400 132 100 144 100 27.600 276 100 Bori,'arting.slag 14.400 60 240 125 42.000 336 .Svcriije Folklanden och Boden . .. . Norrland 17.600 2.400 110 160 66 2/3 36 146 137 20.000 \’iistinanland .Södermanland och Närke . . Gotland 266 2/3 266 2/3 400 8.000 8.000 2.400 30 30 6 38.400 180 212 Den högsta belastningen jiå jordalalel skulle alltså ha förelegat i de svenska norrlandslandskapen medan den lägsta kan konstateras fiir Gotland, vilket sistnämnda fiirhållande framstår som naturligt med hänsyn till öns särställning inom sveaväldet såsom ett till detta frivilligt anslutet skattland. I de svenska folklanden har belastningen varil hälften lägre än i Froslalingslag och Gulatingslag, i \’ä.stmanland däremot ungefär densamma som i Borgartingslag. Även om man bortser från Gotland blir genomsnittsbelastningen på jorden i Norge ieke oväsentligt högre än vad som kan konstateras för Sverige. Den här ovan redovisade utredningen utgår fråii antagandet att det redan under högmedeltiden existerat en taxering av åkerjorden i Norge av väsentligen samma slag sout den som i Sverige kännetecknas av hund- och häradsindelningen och av innebörd att en centuriering av jorden efter anglo-saxiskt mönster genomförts med ploglandet som utgångspunkt. ^äld gäller frågan om tiden för den första uppkomsten av jord-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=