VI. SAMMANFATTNING I framställningen av Viennetionden i Sverige framhöll jag såsom min uppfattning att en taxering av åkerjorden i Norge kiinde antagas ha föregått eller möjligen förknippats med den indelning av landet för ledungen, som norsk historieforskning velat fästa vid konung Håkon den godes namn.^ 1 den nu föreliggande utredningen har jag sökt göra troligt, att en dylik jordtaxering existerat och att den resulterat i en uppskattning av landets åkerareal till 51.200 normalägor, dvs. 6-såldingar. vilket svarat mot två tredjedelar av den taxering som antagits ftir det dåvarande Sveaväldets areal.- Bevisningen har hänfört sig huvudsakligen till källmaterial från 1100- och 1200-talen och främst bestått i siffrorna för ledungsmantalet. Till belysning av frågan om den supponerade jordtaxeringens existens även under 1000-talet må här slutligen anföras några ytterligare synpunkter. I Gtl kap. 3 lämnas föreskrifter angående det antal tingmän, som från ettvart av lagförbundets sex fylken hade att möta upp på det årliga tinget vid Gula, ävensom beträffande den ersättning, som skulle utgå till lingmännen för inställelsen vid tinget. Lagen lämnar i angivna hänseenden två versioner, dels Olaf Haraldssons version och dels de stadganden härutinnan, som tillkom genom konung Magnus Erlingssons lagstiftningsåtgärder, antagna på riksmötet i Bergen 1164. I Olafsversionen preciseras antalet tingmän. som skidle miita upp, för endast fem av fylkena, för det sjätte. Sunnmore. heter det i lagtexten endast att därifrån skulle till tinget komma så många män som ville det. Beträffande ersättningen till tingmännen gäller enligt Olafsversionen, att den skulle till varje tingman utgå med en halv månadsmat, ett såld malt och ett öre silver. Enligt Magnusversionen åter var den ersättning, som utgick i mänadsmater, differentierad efter resvägens längd så att den för männen frän Egdafylke skulle utgå med 2 månadsmater smör och 2 månadsmaler
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=