91 härad måste ha avsetts ett bel)yggt område som haft vissa speciella karakteristika. Vilka dessa karakteristika varit och vad som i själva verket avsetts med termen »härad» antydes klart i det lagrum i Gtl, som anföres av Taranger, nämligen kap. 88, där det heter, att om en man .själv brukar all jord han äger, så skall han ha företräde till lega av annan s.k. odelsjord, även omden ej ligger »samtimes», dvs. tillhör samma ägohilduing som hans egen jord, dock endast under förutsättning att den ifrågavarande jorden ligger »samhärads», dvs. inom samma härad som hans egen jord, och om varken fjäll, fjord eller »nveisom» å lägger hinder i vägen för ett sambruk med hans egen jord. Beträffande jord som var belägen inom ett annat härad kunde således samma krav på företräde till lega av odelsjord ej nppstiillas. När Gtl i det angivna lagstadgandet på detta sätt sammanställer l)egreppen »tim» och »härad» är det uppenbarligen fråga om definitioner, avseende ägobildningar av jord, som ger vid handen att »härad» här måste uppfattas som en jordindelningsterm: häradet framstår alltså som ett administrativt betingat, klart avgränsat jordindelningsdistrikt, hur skulle stadgandet i kaj). 88 eljest ha kunnat tillämpas i praktiken om så ej varit fallet. Att denna definition av »härad» möter i Gtl är särskilt intressant, eftersom ingen annan forskare än Taranger dragit slutsatsen, att häradet som administrativ term kommit till användning inom Gulatingslag. Beträffande förhållandena inom Frostatingslag må hänvisas till stadgandena i Ftl VII, 11, där hestiimmelser ges för fördelningen av ledingshördorna när det gäller män, som delade sin tillvaro mellan »kanjiangen», Nidaros, och »häradet», dvs. framför allt bygderna i något av de åtta fylken, som bildade Trondelag. Att dessa bestämmelser emanera från den tid, då ledingen övergått till skattleding, framgår bl.a. av stadgandet att om en man upplöser sitt hushåll i häradet och far till kaupangen men sedan återvänder till häradet, då skall bönderna (i häradet) äga hans gärd, dvs. han skall utgöra sin ledingsgärd i häradet. Men hur det i själva verket förhöll sig med relationen härad-kaupang framgår av den bestämmelse, som rör sjökrigsledungen och där det heter, att om en »kaupangsman» har en man i häradet, när leding skall
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=