168 Verwiesen sei in diesem Zusammenhang auf einige Gedanken zum Beweis, die in den Richterregeln Olaus Petris enthalten sind und ihrerseits offenbar auf Bestimmungen im Landrecht Kristoffers zuriickgehen.®® Schon in Punkt 28 heiBt es: En domare skal icke letteligha låta noghon til laghen, medh mindre at nödhen twingar honom ther til, vtan ban skall heller sökia annat midhel til at Stella themtil fridz, somsaken står emellan. Ty thet är befructandes, at ther offta gånges lagh, ther skee ock offta falska edhar, thet domaren bör at förhindra, besynnerligha her i Suerige, ther man är ganska redheboghen til at swäria. In Punkt 29 fährt der Verfasser fort: Ther åklagharen haffuer ingen skääl, bewijs eller lijknelse til sijn klagemål, tå är swarandens ney så gott som åklagarens ja och bör ey twingas til laghen. Alen ther åklagaren haffuer noghon skäl eller liknelse eller ock itt witne med sigh, tå är hans ia bättre än swararens ney, och tå kommer han honom til laghen.^^ Und in Punkt 30 findet man: Ther åklagaren hauffuer ingen annor skääl på sijn claghsmål, vthan han wil halla thet medh sin eedh, at han haffuer rett, medh sådana eedh kommer han swaranden icke til laghen. För ty eedh skal icke gå emot eedh. Ey bör heller edher wara på åclagarens sidho, effter som man nu talar ther om, vtan på hans sidho, som swaranden är. Medh edh skal man swara och icke klagha, oc ingen må swäria sigh peninga til.^- SchlieBlich sei Punkt 33 erwähnt: Ther som swaranden haffuer skäligh witne och bewijs för sigh, med huilka han wedherleggia kan beclagarens claghemål, tå är thet orett, at honom legges än tå ther öffuer lagh före. För ty honom bör niuta sijn witne och bewijs, om the skäligha äro och domaren kan gilla them. Men ther skälen icke göra fyllest, ther kommer han til laghen. Ther man icke kan förswara sigh medh skäl och witne, ther skal man tå förswara sigh medh laggång och eedh.^^ Wir sind schon friiher auf eine ähnliche prozeBrechtliche Regel gestoBen, daB man in erster Linie auf Zeugen und erst danach auf den Parteieid zuriickgreifen solle; in Abschnitt 15, 5 des Kirchenrechtsteils imUpplandslag heiBt es nämlich:®^ ae hwariae handae banzmal paet aer. ok aer fore raettaer malseghande. pa skal biskupaer paet letae aeptir sannaestu witnum. pöm han kan fa. ok aeptir py dömae han sannaest hittir. Nu aeru aei witni til. pa dömis fore paen sakin giffs epaer aeptir lanzlaghum. Die Bestimmungen der Richterregeln grunden sich also in dieser Hinsicht auf kanonisches Recht und auf prozessuale Regeln, die von den kirchlichen ®® KrL, R 19: 1. —Siehe hierzu G. Schmidt, Die Richterregeln, S. 236. Domareregler från den yngre landslagens tid med inledning och kommentar utg. av J. E. Almquist, S. 32. ®* Domareregler, S. 32 f. Domareregler, S. 34. Siehe oben Kapitel 2, S. 81. Vgl. ähnliche Vorschriften in VmL, Kk 22. 63 64
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=