171 Vid liköppningen av Lundsten hade Öberg och Jan Jonasson på begäran fått vara tillstädes, »därvid den förre blifvit vanmäktig och den senare fallit i stark dåning». Alla tre männen hade nekat till vittnesmålen men beslagits med tvetalan. Underrätt i målet var Sävedals häradsrätt. Göta hovrätt, vilken som överrätt handlade målet, hemställde hos Kungl. Maj:t att de för rånmordet misstänkta och åtalade skulle sättas in på bekännelse, vilket även blev Kungl. Maj:ts beslut. Utslaget är dagtecknat den 17 november 1824. Enligt Göta hovrätts beslut den 20 december 1824 sattes Olof Jonasson på bekännelse i Landskrona, Jan Jonasson på Carlstens fästning, och Öberg placerades i Malmö. Olof och Jan Jonasson bekände aldrig. Olof dog i fängelset 1829, medan han satt på bekännelse. Jan blev efter många nådeansökningar frigiven genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 februari 1837. Enligt kommendantens i Malmö intyg den 2 januari 1836 var Jan »stilla och beskedlig» i fängelset. Öberg bekände på dödsbädden i april månad 1827 men friade samtidigt Olof och Jan Jonasson. Öberg dog före den 8 juni 1827. Casus 6 I detta rättsfall är det fråga om en man, som misstänktes och åtalades för att ha mördat en bonde samt begått hor med bondens hustru. Den misstänkte och åtalade: Pehr Hammarberg. Den åtalades personalia: Hammarberg var född på Åvikens bruk i Hässjö socken den 21 mars 1799. Hans far, Erik Andersson, hade varit smed på Åvikens bruk men var död sedan tio år tillbaka. Modern, Gunilla östman, levde däremot fortfarande. Pehr Hammarberg hade vidare 6 bröder och 2 systrar. Vid 16 års ålder antogs han som smed på Wästanå bruk, där han stannade i två år. Därefter hade han först tjänst hos en smed i Härnösand i tre veckor och sedan somsmed på Åviks bruk. 1819 gifte han sig med en dagsverkares dotter vid samma bruk, som hade två utomäktenskapliga barn. I äktenskapet föddes ett barn. Efter att ha begått ett snatteribrott blev han ålagd att lämna bruket. 1822 kom han till Häggdångers församling. För snatteribrottet samt för att ha begått enfalt hor hade han blivit straffad med böter samt kyrkotuktsstraff s.k. »penitens» i Häggdångers kyrka. Efter det att han hade lämnat Åviks bruk, hade han arbetat som dräng på olika platser. 1826 kom han som dräng till bonden Erik Persson i Skedom i Sättna församling, nära Sollefteå. Han hade även varit antecknad som försvarslös. Efter vistelse i Härnösand hade han återvänt till bonKällor: Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket arkiv: registratur, diarier, protokoll, samt kungl. brev, RA. Rannsakningshandlingar ang. bekännelsefångar (F 1), RA. Dödboken från Långholmen, ULA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=