164 Gift vid 24 års ålder (1789?) med Olof Norman, kopparsmältare vid Åtvidabergs kopparbruk. Fick efter två års äktenskap en son, som dog vid 3 års ålder. Makarna flyttade, emedan mannen ville lära sig svärfaderns yrke. Han blev byggmästare, och de bosatte sig på torpet Djupsund på Borgs ägor 1/8 mil från Norrköping. Tidigare brott: 1809 häktad för stöld och ådömd 28 dagars fängelse på vatten och bröd. övrigt: 1811 blev mannen sjuk av »förkylning» och låg nära 3 år till sängs. Han var hård mot sin hustru. Bland annat drog han henne en gång vid håret över golvet enligt hustruns uppgift. Han ville icke skiljas, men hon beslöt göra sig av med honom. Brotten: Det första brottet: Den 24 februari 1814 försvann mannen Norman. Enligt hustrun hade han farit bort för att söka bot för sin sjukdom. Drängen Flyckt hade samma dag av hustru Norman sänts till staden för att handla. När han kom åter vid 12.30-tiden, var Norman borta. Den 7 april samma år återfanns Normans lik uppflutet vid en fördämning vid Mässingsbruksbron i Motala ström i Norrköping. Vid besiktning fanns ett yxhugg i höger långfinger samt på hjässan tre öppna sår, till synes efter slag med yxhammare. Änkan misstänktes och häktades. Hon lagfördes vid Memmings häradsrätt. Blodfläckar hittades på bolster och kuddar i mannens säng. En blodfläckad yxa, som passade till såren på liket, påträffades i hemmet vid Djupsund. Änkan uppgav, att blodet härrörde från slakten av en kalv, men denna uppgift verkade ej trolig, då man icke brukade slakta kalvar med yxa. Till ett vittne hade änkan den 23 mars yttrat, att hon visste, att mannen icke skulle komma tillbaka. Ett annat vittne uppgav, att hustru Norman i januari månad 1814 sökt förmå en daglönare och dennes hustru att mot 50 rdr strypa Norman, »som hon sedermera ville upphänga». Efter makens försvinnande hade hon pantsatt ur och kläder. Julen 1813 hade hon till ett vittne sagt, att hon önskat vid Gud, att Norman måtte dö av sin sjukdom. Norman var i trakten känd som en god och beskedlig man, medan hustrun däremot hade rykte om sig att vara elak och vanfrejdad. — En klädeskista figurerade i samband med Normans försvinnande. Den hade tidigare stått i ladugården men strax före Normans försvinnande förts till boningsrummet. Några dagar efter försvinnandet hade kistan åter flyttats till ladugården. Memmings häradsrätt fann den 2 juli 1814, att »skäl och omständigheter, som förekommit lämna knappt rum för möjligheten, att någon annan begått mordet», men i saknad av egen bekännelse ställde man målet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=