153 vistande på fri fot skulle vara vådligt för allmänna säkerhetend® I vilken utsträckning anföres nu detta rekvisit som skäl för insättandet på bekännelse och, om detta icke anges, vilket eller vilka andra skäl anföras i så fall för denna inskränkning av den personliga friheten? Såsom tidigare konstaterats anfördes ondska, vanart, »elak frejd» och allmänfarlighet som skäl för insättandet på bekännelse redan före 1803. Sålunda finner man i kungl. justitierevisionens protokoll den 16 juli 1755, att Göta hovrätt hade hemställt hos Kungl. Maj:t, att konstapeln Johan Peter Ullf, som var misstänkt för mord, dels skulle sättas på bekännelse och dels straffas för ett redan bevisat brott. Härvid hade hovrätten yttrat, att Ullf var beryktad för att vara mycket överdådig och oförvägen.I Svea hovrätts utslag den 9 december 1766 angående bekännelsefången Jan Olofsson säges, att denne var av »elak frejd».-® I ett rådsprotokoll över justitieärenden år 1763 säges om en för grovt brott misstänkt person, att han ansågs vara av ett överdådigt sinne och att han på fri fot skulle komma att utöva våldsamheter. Tidigare straff hade ej länt hoonm till förbättring.-^ I Kungl. Maj:ts justitierevisions protokoll av den 9 augusti 1784 kan man läsa om ett par för mordbrand misstänkta men icke överbevisade volontärer, att de under rannsakningen utmärkt sig vara av hårda sinnen och elaka böjelser, så att anledning var befara, att om de lämnades på fri fot, så torde flera grova brott bli begångna, varom folket i orten yttrat farhågor under rannsakningen.-- — Ytterligare ett exempel må anföras. I Kungl. Maj:ts justitierevisions protokoll av den 8 december 1800 säges det om bonden Mickila Jäckinen, som var misstänkt för mord, att Vasa hovrätt beslutat ställa saken på framtiden, men att den funnit det betänkligt, om Jäckinen skulle tillåtas vara på fri fot. Det skulle medföra mycken förargelse, helst som Jäckinen flera gånger varit straffad för stöld.-® Efter 1803 finner man rekvisiten ondska, vanart och allmänfarlighet eller motsvarande uttryck anförda som skäl för insättandet på bekännelse i rätt många men långt ifrån i samtliga fall.-^ Däremot anges oftast som Se ovan kap. 3 s. 51. Kongl. Justitierevisionens Protocoller för år 1755, Förra delen, pag. 96, prot. 16/7 1755, RA. Svea hovrätt. Utslag i Kriminella mål, huvudarkivet. B, III, b, 1:9, RA. RådsProtocoller öfwer Justitie Ärender för år 1763, II tom., pag. 489 ff., RA. Kongl. Maj:ts Justitierevisions Protocoller för år 1784, Senare delen, prot. 9/8 1784, pag. 245, RA. Kungl. Maj:ts Justitierevisions Protocoller för år 1800, senare delen, RA. Ex. där rekvisitet farlig för allmän säkerhet anföres: Justitieprotokoll 18/9 1816 ang. Per Eric Alm; Justitieprot. 26/6 1813 ang. Carl Ericsson; Just-prot. 14/5 1817 ang. Måns Jonsson; Just.-prot. 10/6 1818 ang. Anders Larsson (alltid visat vanart). Just.-prot. 28/5 1819 ang. Henric Ersson; Just.-prot. 4/10 1821 ang. Ingemar Månsson (brottet hade 22 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=