134 kvarhållas på behaglig tid och »därunder af Prästerskapet uti sin Christendoms Kunskap flitigt undervisas samt til ren bekännelse alfwarligen förmanas ...» Kungl. Maj:t biföll hovrättens hemställan. Ytterligare ett belysande exempel från 1700-talet finner man i Kungl. Maj:ts justitierevisions protokoll den 6 februari 1786, där man föreslår, att en för mord misstänkt och anklagad person skall sättas in på bekännelse i ankarsmedjan i Karlskrona »at derstädes under Presterskapets flitiga undervisning hållas i arbete . . .».“^^ Under 1800-talet innehåller varje kungl. brev rörande insättande på bekännelse av för grova brott misstänkta och anklagade personer föreskrifter om att dessa bekännelsefångar skola flitigt uppmanas av prästerskåpet till sann och uppriktig bekännelse. Variationerna i formuleringen äro obetydliga. Man bör i detta sammanhang även observera, att i den instruktion för ämbets- och tjänstemannapersonalen vid allmänna arbets- och korrektionsinrättningen på Långholmen liksom i motsvarande instruktioner för personalen vid allmänna arbets- och korrektionsinrättningen för kvinnor å Norrmalm och för personalen vid Malmö fästnings- och korrektionsfängelse, vilka alla tre utfärdades den 7 mars 1835, finnes den föreskriften införd för vederbörande fängelsepräst, att det bland annat åligger honom »Att flitigt besöka bekännelse-fångarne, för att förmå dem till ett uppriktigt erkännande af det brott, för hwilket de blifvit tilltalade. För detta ändamål bör Pastor, genom uppmärksam läsning af ransakningshandlingarne, skaffa sig fullständig kännedom om brottets beskaffenhet och de anledningar, som mot den tilltalade förekommit»."^ Ett annat vittnesbörd om den betydelse man under 1800-talet tillmätte den andliga vården av fångarna finner man i det ovannämnda arbetet av kronprins Oscar från år 1840 »Omstraff och straffanstalter».”® Han säger där bland annat: »Fångens religiösa undervisning är den säkraste grundval, på hvilken all förbättring måste stödja sig, den rot ur hvilken all pånyttfödelse måste utgå, för att äga friskhet och bära goda frukter. Den förutan är all yttre förändring i fångens uppförande endast hyckleri; hans inre förblifver lika förhärdadt, endast med en tillökning af slughet och list. Själavården inom en penitentiär-anstalt är således af en djup inverkan, och måste utöfvas med nit och samvetsgranhet. Jag anser den böra anförtros åt en prestman, som är i en kraftfull ålder, och egnar sig helt och hållet till detta kärlekens verk. —Utomsitt prediko-embete, som sönoch högtidsdagar i hvarje särskilt flygelbyggnad förrättas, bör presten icke försumma att i enskilta samtal tillvinna sig den häktades förtroende, med '* Kongl. Maj:ts Justitierevisions Protocoller år 1786, Förra delen, pag. 286, RA. ” SFS 1835:20. '® Se ovan kap. 3, s. 79 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=