121 bekännelse/^ eller som inbundna, hycklande, fräcka, hårda och gensträviga, som med köld och liknöjdhet mottagit de kristendomens sanningar, som blivit meddelade/® Det förekommer även att fången beskrives som fräck men samtidigt i besittning av någorlunda kristendomskunskap och havande iakttagit ett oklanderligt uppförande/® Även om det vanligtvis lyser igenom i dessa intyg från kommendanterna och prästerna, att man uppfattat vederbörande bekännelsefånge som skyldig till det brott, för vilket han var anklagad, händer det dock, att man finner exempel på motsatsen. Ett sådant fall finner man beträffande en bekännelsefånge på Carlstens fästning år 1819,^® samt i Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket rapport till Kungl. Maj:t den 23 juni 1838 angående bekännelsefången Johan Engman, om vilken det heter, att han »ådagalagt ett utmärkt stilla, gudfruktigt och berömligt uppförande men enständigt fortfar att bedyra sin oskuld och detta på ett sätt, som kan uppväcka tvifvelsmål, huruvida Engman verkligen är saker till det honom till last lagda brott».Uttalandet återger uppenbarligen det omdöme, som tidigare avgivits av kommendanten och fängelseprästen. Understundom kan dessa intygs formulering även spegla de icke alltid så exemplariska förhållanden, som rådde inom dåtidens svenska fånganstalter. I ett utslag från Svea hovrätt 1766 heter det om en bekännelsefånge, att han enligt slottspastorns och vaktmästarens ämbetsattester hade förhållit sig »så stilla, nyktert, troget och beskedligen»,-^ och ett liknande påpekande ombland annat ett nyktert beteende finner man år 1813 beträffande en fånge på Varbergs fästning.^® Ex. Kungl. brev 28/1 1833, 19/7 1834, 10/1 1835, 16/1 1840, 8/9 1846, 8/12 1846, Styr:s ö.f.o.a. arkiv, RA. »8 Ex. Kungl. brev 30/6 1832, 27/7 1833, 19/7 1834, Styr:s ö.f.o.a. arkiv, RA. — Som ett relativt tidigt exempel på ett dylikt ämbetsintyg, utfärdat av vederbörande fängelsepräst, kan anföras ett intyg från Karlskrona amiralitetsfängelse med dess ankarsmedja av den 22 september 1784. Det lyder: »Arrestanten Adam Beckman från Finland, som enligt Högloflig Kongelig HofRättens i Äbo Dom af den 26 April 1777, är hitsänd på bekjännelse, om Han begådt de grofva missgjärningar för hvilka Han blifvit anklagad; lämnas det betyg: At Han ganska väl vet och förstår sin Christendom, har härstädes nyttjadt de dyra salighetsmedlen och så vida mig vitterligt blifvit, fördt en skickelig vandel. Vid flera tillfällen, i synnerhet då Han varit sjuk, eller anmält sig till den Heliga natvarden, har man sökt förmå Honom till bekännelse af de mot Honom angifna brott, men Han nekar enständigt, och yrkar sin oskuld på det Högsta. Carscrona den 22 September 1784. N. A. Wadman Amiralitets Predikant.» Intyget finnes i förf:s ägo. Kungl. brev 19/7 1834, Styr:s ö.f.o.a. arkiv, RA. Justitieprotokoll 20/1 1820, RA. Styr:s över . . . prot. o. reg. nr 403, 23/6 1838, allm. diarium 21/6 1838, RA. Svea hovrätts huvudarkiv B III, b 1:9, Utslag i kriminella mål. Utslag 9/12 1766, RA. Justitieprotokoll 30/6 1813, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=