08 Mot dessa värden hör ställas de niarklaiidslal som kunna tramräknas ur \’iennetionde- och palliilösenbeskattningarna med tillliimpning av divisorn 7.2 penningar: '1'axeriug i öro respoktiNo lialsoradc' öret al I " (I .Villa 1 mark la 11(1 i I.IU i;u4 184:4 1.814 i;u:{ 4‘_>.i; :vö:> ‘24:2 4;i.L> •_>i.;’) Tiundaland .\ttundaland . . . . Fjädrundaland . . 4.0.’)() ;i.04() •_>.‘280 1,248 1,215 4,11)0 ;i,24() 2,3();5 974 912 709 084 2,931 9,370 100,0 100,0 2.811 9.709 Det iir uppenbart att de nära överensstiimmande talvärden tiir folklanden, som kunna urskiljas i siffrorna för peterspenninguppbörden, ^äennelionden och palliilösen, icke äro ett verk av slumpen utan måste ba sin grund i faktiska storleksförbållanden. som återspeglas i folklandsnanmens talvärden. Att denna inbiirdes relation folklanden emellan avtecknar sig i de två sistnämnda beskattningarna blir av särskilt intresse om man beaktar att fiirbåltandet gör det möjligt att i taxeringssiffrorna avläsa även bundens relativa storlek och att med någon grad av sannolikhet rekonstruera vad som kan ha varit den ursprungliga territoriella indelningen. Den territoriella indelninge n i h u n d Med stöd av Dovrings, Hafströms och Söderlinds teorier bar kunnat framföras den hypotesen att hundindelningen i folklanden baserats på en bundenhet om 800 attungar eller 400 markland med ett sammanlagt idsäde av 0.600 spann eller 100 bister kornsäd. Det har vidare antagits dels att en taxering till Viennetionde av 120 öre eller 15 mark återspeglat ett territoriellt underlag a\ ett hund och dels att taxeringen till Viennetionde av sockenpriisterna skett så att prästerna fiir sina tiondeintäkter påfiirts en ^Mennetionde av 7.2 penningar fiir varje markland jord i socknen. Om så varit fallet har taxeringen 120 iire direkt svarat mot ett skatteunderlag av 400 markland. Är det möjligt att fran dessa ntgångspnnkter i Viennetiondelängdens siffermaterial urskilja de ursprungliga beståndsdelarna i folklandens hundindelningv
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=