12 \’ieniietionde]i hade i Sverif'e fore^'atls av den s.k. Lyontionden, sannolikt pahh'd klcriis under feinårsi)orioden 1277—81. Fran denna l)eskatlning har inga liondelängder J>evarat.s, ej heller inedger den pavliga kolleklorns riikenskaper över Lyonliondeiipphch'- den i Sverige en bedömning av ui)pl)ördsresultalet inoin varje .stilt, da endast en ktumpsiimma lih' hela landet redovisas.^ Beträffande frågan oin de vid Lyon- och Mennetiondelaxeringarna tillämpade heskattningsnormerna uttalar sig Brilioth nu‘r i liirhigående. Han konstaterar att de pavliga dekreten i ämnet l;imnar fiiga vägledning för en hedihnning, då skatten här endast l)etecknas såsom (Iccinuic oinuiiuu rcdditiim et proventiuim eceh sidsticoriini/' Brilioth framhåller alt till grnnd hh' beskattningen legat en av rej)resentaiiler f(>r svenska kyrkan iitfih'd taxering av heneficiernas inkomster samt att den skatt som j)åtT)rts heneficierna i regel motsvarat en tiondel av det sålunda taxerade l)el(»ppet. Att det taxerade värdet av ett heneficium dock ingalunda var lika med ämbetets verkliga inkomster framgår enligt Brilioth av den under 1300-talet i de påvliga kolleklorernas instruktioner vanliga föreskriften, att de vid uppbörden av fnictiis primi (tnni skidli* utgå från det taxeringsvärde, som vid Viennetiondetaxeringen asatts ett äml)ete samt i fall där ingen \äennetiondetaxering ITnetagits, uppbära hälften av de verkliga inkomsterna enligt särskilt hirelagen uppskattning.** Tillvägagångssättet vid taxeringen belyses enligt Brilioth även av ett dokument från 1310. som sammanfattar besluten vid ett möte i Bohus mellan två svenska biskopar och ett antal norska prelater (DS 2204). Enligt detta dokument beshits vid mötet, att en fjärdedel av de kyrkliga heneficiernas inkomster skulle avräknas innan tionde togs av återstoden: (piod (putrtd dediicdtur de omnibus bonis prelatonimet elerieornm onteipiomresidmim deeimetur~ En mera ingående granskning har Lönnroth ägnat frågan om de heskattningsprinciper, som tillämpats vid Vinnetiondetaxeringen.*^ Lönnroth antar att de kyrkliga heneficiernas inkomster huvudsakligen utgjorts av tionden och godsräntor. Han ställer frågan, om Viennetionden utgjort ett deeimoe deeinidrnm och saledes endast drabbat tiondeintäkterna, eller om även godsräntorna legat till grund för taxeringen. Då det av Beg. Ups. 1344 (DS
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=