8 den ursprungliga hundindelningen av folklanden i stort gestaltat sig. Metoden har visat sig användbar även vid ett försök att rekonstruera den äldsta indelningen av Södermanland och Närke, en undersökning som baserats på siffervärdena i den bevarade längden över uttaxeringar till A’iennetionde i Strängnäs stift. Talvärdena i denna längd ha givit anledning till antagande att indelningen av dessa landskap skett efter samma principer som i folklanden; även i Södermanland och Närke torde således ha existerat en indelning i territorier efter hundratalet plogland odlad jord. Ett försök har gjorts att rekonstruera denna indelning. Det bör kanske i detta sammanhang ytterligare framhävas vad som dock klart framgår av det redan sagda, niimligen att den analys av hundindelningen i folklanden, Södermanland och Närke, som redovisas i framställningen, knappast kunnat presteras om ej folklandsnamnen såsom sådana till eftervärlden traderat spåren av de för indelningen grundläggande värderingarna. Om folklanden i stället gått under benämningar som exempelvis Norundaland. östundaland och Västundaland hade inga säkert underbyggda slutsatser om deras absoluta och relativa storleksförhållanden kunnat dragas. Att skatteunderlaget på sätt som skett kommit till uttryck i själva folklandsnamnen ger en viss antydan om sitnationen vid tiden för benämningarnas uppkomst. Beslut om införande av en skatt till konungen i 800- eller 900-talets ganska löst sammanfogade statsbildning Svitjod måste av allt att döma ha framgått somresultat av en kompromiss mellan kunga- och bondemakt, varvid ett fastläggande av kompromissresultatet i folklandsnamnen sannolikt framstått som ett fiir båda parter lika angeläget önskemål. Om det således kunnat göras sannolikt att en beskattning baserad på indelning av den odlade jorden efter hundratalet skatteplogar under vikingatiden genomförts i folklanden, Södermanland och Närke, har detta förhållande befunnits tala för att skattesystem av liknande slag vid ungefär samma tid lagts på jorden ej endast i övriga landskap inom Sveaväldet utan även i Götalandskapen. Försök ha gjorts att med ledning av en taxa, påförd klerus i Linköpings stift 1530—43, beräkna taxeringsunderlaget för pastoraten i Östergötland och Småland; det har antagits att taxeringsbelop])en i denna taxelängd ytterst återgå på socktmpriisternas
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=