183 oväscMiUif,'! öka sitt jjoösinneliav, varfcir l)cräknin^ar, fjrundade på uppgifterna i Iddl års fiirteekiiiii^, måste lili i motsvarande mån missvisande. En anledning till att godsinnehavet vid en sockenkyrka iiverhnvudtaget icke beaktats vid taxeringen 1277 kan \ara att i kyrkans fuiKtas sammanförts prästens lönejordar och kyrkans donationsjordar ntan mera exakt differentiering och att man |)å grund av denna sammanhlandning av jordarna saknat möjlighet att avgöra, vilka jordriintor som borde hli föremål för taxering till Lyontionde och diirfiir lämnat dessa inkomster helt åsido vid bedömningen. .\tt en viss förvirring rått beträffande naturen av sockenkyrkornas jordar framgår klart av lie sliillningstaganden som senare framtvingades och kom till uttryck i riltiS års stadga. Det torde f.i). knappast vara alltför djärvt att anta att taxeringsnninnens striivan varit att hålla taxeringarna på möjligast låga nivå; om man diirvid dragit fördel av den oklarhet som rått beträffande kyrkojordarna framstår iletta som helt naturligt. KAP. III. A. L>. TIONDEX ' I L Kk 7 pr, VmL Kk 6 pr, DL Kk d pr, .SdniL Kk (5, OgI. Kk 9, VgL I Kk 17, VgL 11 Kk dO, d9, IIL Kk 7. D.S 1202. 2 D.S d92. 3 DS 2111. 2110. 2122. 212d. Cfr Hohnhäck och E. Wessén. Södermannalagen, s. dl f. * Om tionden, s. 6ö. ® Kumla kyrkas räkenskapshok 1421 a.a., s. 141. ^ a.a., s. 174. « a.a.. s. LXXVll. 1090, s. 16.) ff., s. LXXVll. 6 KAP. III. A. 3. MARKLAXDET KL, iiKirkldinl. - .\ttungen och marklandet, s. 68, 190. ^ a.a., s. 188 ff. ^ a.a., s. lld ff. a.a., s. 66, 112. a.a.. s. 112. ' a.a., s. d6 ff.. 41, 64 f. ^ a.a., s. 66. ^ a.a., s. ()7 f. Ledung och marklandsindelning, s. 197) ff. Slutsatsen att en spann korn haft ett laga värde av en örtug silver har även dragits av Lönnroth, a.a., s. 12.') f. ” KL. korntdl. 1 6
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=