SAMMANFATTNING I'^nligt del dekret, varigeiioni \’ienneliondeii påbj(')ds, skulle skatten till den påvliga kammaren ntgiira en decinm av alla kyrkliga inkomster. x\llt tyder på att dekretet i Sverige tillämpats så att den påbjudna tionden ej påförts andra kyrkliga inkomster än de tionde- och godsintäkter, som disponerades av innehavarna av de kyrkliga beneficierna —biskopar, kaniker och sockenpräster — samt av vissa kloster. Starka skäl har dock befunnits tala för att taxeringen av sockenprästerna grundats uteslutande på en värdering av den tionde, som enligt landskapslagarnas kyrkobalkar tillkom prästerna, d.v.s. i samtliga Svealandskap 1/3 av sädestionden samt kvicktionden. Ktt förs()k att beräkna penningvärdet av sädes- och kvicktionden har baserats på Dovrings analys av attungens och dubbelattungeu-marklandets ekonomi samt på Hafströms utredning rörande kornspannens laga silvervärde, varvid antagandet att man under medeltiden räknat med vissa fasta genomsnittsvärden för avkastningen av dessa jordenheter, till vilka värden tionden satts i en viss bestämd relation, bildat utgångspunkten för resonemanget. Det har vidare förutsatts att det sålunda beräknade penningvärdet av jordenheternas tionde- och avradsintäkter på visst sätt reducerats innan de lagts till grund för den decimering, som påbj()ds i \’iennetiondedekretet. Genom att sätta sockenprästernas andel i den decimerade marklandstionden i relation till de taxeringsbeloi)p. som i Viennetiondelängderna påföuts prästerna, har det antal markland som i varje särskilt fall legat till grund fiir taxeringen kunnat bestämmas. Skäl har anfiirts för antagandet att de marklandstal för socknarna, som sålunda framträtt, icke spegla all den tiondejord, som vid tiden för taxeringen funnits i dessa, utan endast ägorna i vissa II Ekbom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=