141 25 kyrkor tillerkäiines 4/10. Fog finns för antagande att bötosfördelningen även i andra fall skett grovt schematiskt; tinglotlsstyckets fiirdelningskvoter torde således icke i alla fall få anses som representativa för häradernas faktiska mantal. \Mssa möjligheter föreligger emellertid att pröva om den stora (ivervikt, som tingloltshestämmelserna tillerkänner de tre .sydliga hona framför de övriga, vilat på realistisk grund. Ovan har med ledning av siffrorna för peterspenningnppbörden beräknats att antalet altimgar i de territorier som ingick i Skara stift, ej understigit 15.500. Uppgifterna i denna källa kan kompletteras ur en annan, ])rästlaxan fiir Skara stift 1580—48 (Bil. 19).^^ I denna påfiirs 154 kyrkor i ^’äste^götland. Dalsland och Värmland skattebelopp om tillhopa 1.020 mark danska, vilket enligt de tillämpade beräkningsnormerna kan antagas återspegla fiiljande atlungstal: Taxoriiif^sboloj)]) mark .\nlal taxerade kyrkor .Xttungslal Viisteif'iitland Oalsland . . .. ^’ärmla^d . . , 129 8.30 1,3.280 1.108 1.908 9 7;3 10 12;3 1,')4 1.020 10.410 Altungstalen ansluter sig väl till vad som kunnat utläsas av siffrorna för peterspenningnppbörden och ge anledning till antagande att landskapen möjligen påförts ett skatteunderlag som ej understigit 82 härad om480 altungar enligt följande: .Antal liärad om 480 attuiifjar .Aftuns'.stal \'ä.sterf'ötland Daksland . . . A’iirmlaiid . . . 27 12.900 900 13.920 2 29 3 1.440 32 ir).;300 Fråga är dock om Dal ingått i tinglottsstyckets fördelningsnorm som ett eller två härad. Om 18.440 attungar utgjort skatteimderlaget för Västergiilland och Dal skulle med tillämpning av denna norm hälften eller 0.720 attungar ha fallit på de tre sydliga hona. \'artofta, Gudhem och Lung. Lika fördelat på de tre hona har
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=