En uttalad kritik mot att formulera frågan om statens uppkomst som efterforskandet efter ”causa impulsiva” möter i dissertationer under presidium av G A Boudrie, e o professor sedan 1773 vid filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet.I synnerhet en avhandling ventilerad mot slutet av 1770-talet behandlar denna fråga. I denna avhandling framhålles, att frågan om statsbildningens orsaker många gånger skapat stridigheter mellan teologer och filosofer. Då det likväl är osäkert i de enskilda fallen, vad somvarit den direkta orsaken till staters uppkomst, vill författaren ej söka fastställa en allmängiltig förklaring. Beträffande den religiösa aspekten på frågan om maktens härkomst framhålles i avhandlingen under åberopande kade auktorer hela skapelsens och därmed även staternas beroende Vid Lunds universitet behandlades frågan om statsbildningen under här aktuella tidsperiod främst av Samuel Lemchen och L J Colling. Den förre hade 1754 utnämnts till docent i filosofiska fakulteten. 1762 blev han adjunkt i samma fakultet och 1776 inom teologiska fakulteten. Vid 75 års ålder utnämndes han till teologie professor.®^ Som adjunkt föreläste han regelbundet över jus naturae och teoretiska filosofin, företrädesvis med M H Gribners Principia iurisprudentiae naturalis som förlaga. Från dessa hans föreläsningar finns av i synnerhet wolffianskt påverav Gud.®"* prvd 1775, kh i Tuna 1786, riksdagsman 1786 och 1792, deltog vid jubelfesten 1793. Bygden 4, 1926 s 182 f, Rehnberg 1966 s 177. Sicincour-Wijkman, De jure principis in pacta civium, 1776 § 2 f s 4 ff. Respondenten A C Wijkman, f 1755, hade inskrivits vid Uppsala univ 1771. Sleincour-Höjer, De mutuo formarum regiminis et morum inter se respectu, 1776 passim. Författare och respondent J C Höjer blev sedermera professor. I bokauktion efter honom såldes skrifter av bl a Montesquieu. Karlbom 1964 s 82. Sleincour-Craelius, De certis felicis et infelicis reipublicae indiciis, 1776 § 1 ff s 3 ff. Respondenten G Craelius (1747—1806) hade inskrivits vid Uppsala univ 1768, prvd 1776 och kh i N Möckleby, Kalmar stift. Olsson 4, 1951 s 341 f. Beträffande Emmerich de Vattel är det främst dennes Le droit des gens ou principes de la loi naturell, appliques å la conduit & aux affaires des nations et des souverains, 1—3, 1758 som utnyttjas. Ny upplaga utkom i Neuchatel 1773 samt nytryck med inledning i The classics of international law 4, Washington 1916. 93 GA Boudrie, död 1788, hade disputerat under Ihre på 1740-talet. 1755 blev han docent i praktisk filosofi och c o prof i fil fak 1773 med rätt att offentligen föreläsa endast under ordinarie professors sjuklighet eller annat laga förhinder. Om honom se Annerstedt 3: 1, 1913 s 314, 357 ff, 489 ff. Grape 1, 1949 s 321. 94 Boudrie-Breding, De imperio theocratico in republica judaica, 1777 § 1 s 1 ff. Respondenten A Breding (1752—1833) hade inskrivits vid Uppsala univ 1773. Lundqvist 2, 1953—69, s 293. För den religiösa synen pä samhället hänvisas i § 2 till skrifter av Wolff, Canz och Bilfinger samt till några dissertationer under Ihres presidium på 1750-talet, däribland De jure Dei in creaturas rationales men även till en under Christiernins presidium, De dominio Dei in res creaturas. I avhandlingen hänvisas också till J F Krygers wolffianskt präglade Naturliga theologi 1744— 53. Om denna se Frängsmyr 1972 s 178 ff. 95 Om Lemchen (1720—1807) se Weibull-Tegner 2, 1868 s 81 f, Carlquist 2: 4, 1952 s 57 ff, Gierow 1971 s 28, 170. Om det herrnhutiska inslaget i Lemchens teologiska åskådning se Pleijel 1925 s 108 ff. 44
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=