ras, att denna dissertation rörande herrnhutismen ventilerades under pågående process mot den kände herrnhutiske kyrkoherden i Stockholm Rutström, och frågor rörande detta mål livligt diskuterades vid pågående riksdag.Sedan i föreliggande avhandling först visats herrnhutismens felaktigheter och skadliga \ erkningar ”in doctrina morali” visas i en avslutande paragraf, att omvårdnaden om den sanna religionen bör ligga en överhet varmt om hjärtat. Således bör den hindra att falska religionsuppfattningar utsprides, vilka kan skada staten, och likaledes förbjuda privata religionssammankomster. Att ”landets egna barn” skall bekänna sig till den antagna religionen i landet är för avhandlingen självklart. Till landets religion kunde herrnhutismen ej räknas.^3 Vid Uppsala universitet företräddes samma syn under dessa årtionden även i Engelbert Halenius undervisning. Även denne hade i sin undervisning starkt betonat religionens fundamentala funktion i staten.'*'* I sina föreläsningar i jurisprudentia naturalis berörde han problemet med ateismens förhållande till både staten och den enskilde medborgarens samvetsfrihet. Visserligen rörde ateismen den enskilde individens samvetsfrihet och var därför ej i och för sig straffbar. Ateism såsom hörande till samvetet ”non ad ForumSoli, sed ad Forum Poli esse referendum”. Men såsom samhällsfarlig och i konflikt med den ”socialitas”, varpå samhället grundar sig, kan likväl en ateist straffas av överheten, utan att detta rör samvetsfrihetens princip.”*^ Som teologie adjunkt och professor presiderade Halenius för ett flertal avhandlingar, vari denna grundsyn vidareutvecklas och vari även en starkare anknytning till bekännelseförpliktelsen för ”landets egna barn” kommer till uttryck. .Ävhandlingarna pekar även frammot de klara strävanden för religionsenhetens bevarande i landet Halenius gav uttryck åt som ledande riksdagspolitiker under riksdagarna 1751—1762.‘*^a I synnerhet en avhandlingventilerad 1749 rörande den ev^angeliska kyrkans symboliska böcker och dessas förpliktande karaktär understryker starkt medborgarnas bekännelseförpliktelse. Identitet råder mellan medborgarskap och bekännelseförpliktelse. Överheten har makt att befalla sina undersåtar att fasthålla vid de symboliska böckerna och bekräfta dessas förpliktande karaktär med ed. En dylik edlig bekräftelse Om processen mot Rutström se Pleijel i SKH 5, 1935 s 479 ff, Hellström 1951 s 139 ff, Normann 1952 s 160 f, 172 f, dens., 1963 s 37, 104 f, 158 ff, 181, 186 42 ff. 43 Dahlman-Schedvin, De erroribus Zinzendorffianorum in doctrina morali, 1756 § 8 s 18 ff. Särskilt vänder sig dissertationen här mot herrnhutismen med ett citat från J G Schiitze, Herrnhuthianismus in nuce, 1749 s 614: ”Es kan keine Christliche Obrigkeit, die privat Versamlungen und Gespräche verbieten, und wenn sie selbiger verbiethet kan ein Christlicher Untherthan nicht gehorsam.” 44 Se ovan s 78 f. 45 Annotata quadam in Jurisprudentiam naturalem. . . Omeisii, Praelegente . .. Halenio . . . Anno 1733, kap 7 § 6 s 63 f, 4: o 11, VöSB, Annotata quaedam in Jurisprudentiam Naturalem. . . Omeisii Praelegente . . . Hallenio . . . 1733, kap 7 § 6 s 49 ff, LUB, Annotata quaedam In Jurisprudentiam Naturalem. . . Omeisii, Praelegente . . . Hallenlo . . . 1733, s 231 ff. Filosofi 1, LiSB. 147
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=