sats, att en grundläggande tanke i denna är synen på religionen somvinculum reipublicae.^3 j avhandlingen framhålles vidare, att en falsk religion ej är i förenlighet med en stats ändamål, då medborgarnas handlande måste stå i överensstämmelse med Guds vilja. Medborgarnas handlande måste baseras på en rätt gudskunskap, som ernås endast genom den sanna religionen. Därför måste såväl prästerskapet som den världsliga överheten hysa omsorg om den sanna religionen.Den världsliga överheten måste hålla uppsikt över den sanna religionen och undei'sdka, om den rena läran vidmakthålles i staten, skydda den mot faror och tillika tillse, att den rätta läran sprides.^S Även den andra dissertationen ventilerad under Asps presidium 1734 framhåller religionens nödvändighet och nytta för samhällets lyckliga fortbestånd. Där religionen vacklar, leder detta till hela samhällets undergång.^® Ateism och superstition har därför skadliga följder inte endast för den enskilde individen utan även för hela samhället, varför dessa ej kan tålas inomstaten. I synnerhet ateism är samhällsfarlig såsom upplösande av alla band i staten varför den ej kan tålas inomdenna.^'^ Några år senare ventilerades under presidiumav professorn i praktisk filosofi Anders Grönv^all några dissertationer, som ger uttryck åt samma syn på förhållandet mellan religion och samhälle. Dessa dissertationer hade uttryckt en restriktiv inställning i frågan om främmande trosbekännares rätt till offentlig dam. 1734. Mathias Asp (1696—1763) blev docent i grekiska och hebreisk filologi samt i filosofi vid Uppsala univ 1732, 4:e teol prof och kh 1737, 1 :e teol prof och domprost 1756. Det dr värt att observera, att de två här aktuella avhandlingarna 1734 ventilerades medan Asp ännu var eloqventie professor. Äret därpå prästvigdes han. Om Asp se Annerstedt 3: 1, 1913 s 39 f, 65, 353, 3:2, 1914 s 90, 140, 192, 281 ff, SBL 2, 1920 s 382. Respondenten Petrus Djurberg (1707—1748) hade responderat 1731 under Alstrin, sedermera lektor i Gävle. 33 Se ovan s 79. 34 Asp-Djurberg 1734 § 3 f s 2 f. 35 Ibm § 5 ff, s 3 ff. 36 Asp-Wadmark, De influxu atheismi et superstionis in perniciem reipublicae, 1734 § 1 s 1 f. Respondenten Per Wadmark (1699—1766) inskrevs vid Uppsala univ 1726, prvd 1737, sedermera kh i Söderköping. Av dedikationer framgår, att respondenten författat avhandlingen. Om Wadmark se Westerlund-Setherdahl-Meurling 3, 1919 s 508 ff. 37 Ibm § 9 ff s 13 ff. Den konkretion, som saknas i dessa avhandlingar, finns däremot i ett rektorstal Asp höll som avgående rektor vid Uppsala univ 1748 och som trycktes året därpå. Brevis conspectus errorum praecipuorum, qvi in seeta hernhutiana obtinent; oratione publica . . . Tryckt i Lund u å (1749). Detta tal finns utförligt refererat i Salvius Lärda Tidningar nr 33 1750 s 129 ff. Samma år som rektorstalet trycktes, utkom det kungliga brevet, som reglerade bekännelseförpliktelsen för universitetslärare. Herrnhutismen har enligt Asp gjort sin bekännelse så vid, att alla bekännare kan rymmas inom denna, både judar, kväkare, socianer, indifferentister, ”ja själve Dippel och andra grova kättare”. Herrnhutismen framställes även som skadande själva samhällsordningen, varför talet slutar med förhoppningen, att Gud måtte bevara de nuvarande medborgarna och dessas efterkommande från herrnhutismens grova villfarelser. 10 — Stat, religion, kyrka 145
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=