av religionen däremot kan denna ej tillåtas flera religioner, i synnerhet om läget i staten är lugnt. Överheten bör i detta fall inrikta sig på att staten bevaras ren och fri från fördändiga religionsuppfattningar.30 Om å andra sidan staten sedan många år varit splittrad på så sätt, att flera religioner fått rätt till offentlig religionsutövning och denna rätt reglerats i speciella fördrag, så måste denna skiljaktighet tolereras. I annat fall skulle oenighet i denna fråga kunna skada staten.^i Som avslutning framhålles sedan den grundläggande tanken, att i första hand måste överheten beflita sig omatt det allmänna lugnet i staten bibehålies. På detta bör överheten framför allt vara inriktad. Om heterodoxa utrotas, kommer överheten att erfara, att ej ringa skada härigenomuppstår.^^a Statsnyttosynpunkten kommer följaktligen även i denna dissertation klart till uttry'ck. överhetens ställningstagande till frågan om flera religioners offentliga utövning bedöms utifrån vilken effekt denna utövning kan förv^äntas få för samhällets lugn. Samtidigt betonas även starkt den enskilde medborgarens samvetsfrihet och religionens oförenlighet med tv^ång. Då avhandlingen till stor del behandlar främmande religionsbekännares religionsfrihet utifrån Schönbornes Politica och också bygger på Fr Bechmanns Theologia conscientiaria, som naturligt nog behandlar främst de tyska förhållandena med religionssplittringen där, måste en viss försiktighet iakttagas i frågan, hur generellt avhandlingens synpunkter är tänkta. Trots en viss pragmatisk inriktning i avhandlingen råder ingen tvekan om, att den klart uttrycker tanken, att skiljaktighet i religionen ej i och för sig skadar staten. Vidare uttryckes även klart, att tvångsmedel ej får brukas i religionen. Detta skulle strida mot den individuella samvetsfriheten. Bäst ur statens synpunkt är, om enighet i religionen råder. Då detta ej går att förx^erkliga, bör privat religionsutövning tillåtas främmande religionsbekäimare, offentlig däremot ej, försåvitt ej flera religioner en längre tid levt sida vid sida inom samma land. Med denna principiella ståndpunkt utgör avhandlingen också ett konkret inlägg i den begynnande debatten om främmande religionsbekännares rätt till offentlig utövning av sin religion. Ventilerad strax vid frihetstidens början kunde den anknyta till frågan om reformerta religionsbekännares religionsfrihet. I denna fråga har avhandlingen sin uppfattning klar. Främmande religionsbekännare bör ej tillåtas att offentligt utöva sin religion. Tanken på att det bästa för staten vore, att endast en religion fanns i lan30 ”Publicum diversae religionis exercitium in rei publicae statu pacato atque tranquillo tantum abest, ut admittatur, ut potius magistratui opera sit danda, quomodo civitas ab omnibus in religione corruptelis servetur pura atque immunis”. Ibm s 14. 31 ”Turbata vero si a multis annis fuerit respublica, ita ut diversae religiones suas ob rationes fuerint introductae, liberatique religionis speciale aliquod accesserit pactum, dissentiens illa toleranda esse vidertur, ne seditiones rempublicam turbent”. Ibm s 15. 31a ”Imprimis tranquillitatis publicae conservatio, quam maxime Magistratui curae esse debet, quae per ejusmodi hetcrodoxorum e.xstirpationem, non leve sentit aliquando detrimentum”. Ibm. 104
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=