67 i()r olika klasser.*’ 1 landslagen finns fiiljaktligen en klarf angiven rangordning mellan de olika grupperna: riddare —sven —vanlig frälseman — honde — k’iskekarl. Frågan är var borgaren ined sina 24 mark penningar hiir hemma i)å denna rangskala.’** Del står nian vidare klarf, alt han b()r placeras hire saväl hiskekarl som honde, eftersom dessa kunde ge endast 1 respektive d mark penningar. Men hnr fiirhöll borgaren sig till de iivre gruppernas 40, 20 och 10 Hidiga mark? I den nnsvenska tolkningen av Magnus ICrikssons stadslag iippläges frågan om rangordningen. 1 kommentarerna till stadslagens (iH 9 påpekas olikheten med landslagen. I anslutning till detta säges att »hhi jämfiirelse skulle ha varit mycket intressant, men den fiirsvåras (eller omöjliggiires) därav, att riddares och andra friilsemäns morgongåva enligt M1']L räknas i 'liidiga marker', borgares och bönders i 'marker svenska penningar’.» Del framhålles, alt en mark penningar oavlåtligen fiill i värde och, med hänvisning till Thordeman, alt en liidig mark under senare delen av Magnus luäkssons regering fiirhiill sig som 1 till 4.,) eller 5 mark penningar.” Denna uttalade osäkerhet i fråga om mcijlighelen av jämhirelse mellan lands- och stadslag, hänger möjligen samman med fragan om när arbetet oeh utgivandet av MIvSlL skett. Ilolmhäck menar nämligen, alt arbetet på stadslagen under en period, som räcker från 1850 till 30 november 1303».’“ Del sannolika, menar han. är att arbetet påbörjats något l)ok 1387 s. IX ff, 17, 19.) Någon skillnad i sak mellan dc båda liandskrilterna liireligger inte i fråga om ile här behandlade delarna av giftermålsbalken. » .MKLi” och KrLL (.11 10 pr. MeslL GB 9 pr. Stiernh(")()k har. i sitt under åren 1009—1072 ntarhelade förslag till giflcrmålshalk. givit ett s\ar som innebär att borgare enligt stadslag fick ge mer iin del allmiinna fridset. Det svaret saknar emellertid helt viirde, och det av två skiil. .Stiernhöcik har niindigen. för det första, felaktigt hiinfört stadslagen till tiden efter Kristoffers tid. Hans åsikt om myntförhållandet vid denna tid bygger för det andra, förklarligt nog, inte på någon genomförd innlersökning av källmaterialet, ntan får betecknas som en gissning; en gissning som för övrigt i detta fall också iir felaktig, (.\lmqnist. Förarbeten till .Sveriges rikes lag 1000—1080 s. 131 samt not j)å denna sida.) '* Magnus firikssons stadslag i nusvensk tolkning av .\kc Holmbiick och Klias Wessén s. 52 f not 47. Ibidem inledning s. l.XXX. y> måste ha jtvslitltits
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=