40 morgongåvan var 3 mark då kontrahenterna var ättborna, d.v.s. då både man och hustru var ättborna. Hur stor var då den givna morgongåvan, när mannen var ättboren och kvinnan frigiven? I lagen göres ingen uttrycklig skillnad i GB 9:2 och 4:1 utan storleken anges generellt till tre mark. Det framgår av ÄB 25 att frigiven mans morgongåva var 1 mark och det oavsett hustruns status. Här är det således mannens ställning i samhället som är det avgörande. Det mönstret går igen i GB 9: 2 liksom i 4: 1, i den bemärkelsen att de är skrivna med tanke på den ättborna mannen. Den givna morgongåvan var således, vare sig nu kvinnan var ättboren eller frigiven, 3 mark. Detsamma gäller då den ättborne mannen icke givit morgongåva. Även då uttog den frigivna hustrun 3 mark. Hittills har inte förhållandet mellan trål och trälkvinna behandlats. Det har i litteraturen gjorts gällande att GB 4:3, liksom andra lagar i Skandinavien, innebär att en träl, som inte givit vare sig vän- eller morgongåva, skulle avstå halva bodelen till trälkvinnan. Det förutsättes också att träl enligt lag verkligen skulle kunna ge morgongåva. Varken i den äldre eller den yngre Västgötalagens GB anges uttryckligen någon morgongåva eller vängåva då träl vill ha trälkvinna. Inte heller ärvdabalken, som annars klargör vad ägaren skulle betala i morgongåva då mannen var frigiven, omnämner i det sammanhanget trälen. Det enda som giftermålsbalkens GB 4: 3 upptar är att trälen för sin del skulle ge 2 öre till trälkvinnans ägare.Det kan inte uteslutas att träl lagligt sett varit helt fritagen från att utge vängåva och morgongåva. Om träl enligt lag skulle ge morgongåva, så har den i så fall inte varit en mark utan legat under detta belopp. Det kan om de båda Västgötalagarna sägas att deras uttryckliga stadgande om morgongåvans storlek överensstämmer, även om de stilistiskt stundom varit olika. Aqvist .s. 76 f. VgL 1 GB 4:3. .\qvist s. 76 f. ^ gL I GB 4:3. Samma stadgande i N'gL II GB 3. Det angivna beloppet skulle utgå för hennes säng.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=