171 denna slutsats är i stort sett grundad på samma skäl som författaren till »En kort traktat om morgongåvor» använt sig av.^'’ I de av Peter Abrahamsson år 1726 utgivna kommentarerna till landslagen konstateras, att det åligger mannen att ge morgongåva. Han påpekar att hustrun, även då den inte givits, ägde rätt att uppbära så mycket som svarar mot denna. Han stöder sig här på Västgötalagens GB 2:4. Ett undantag göres emellertid, då kvinnan haft samlag med fiistmannen. Om något sådant skett var hon inte berättigad att yrka på morgongåva. Nehrman har en annan åsikt. Han gör gällande att om mannen inte ville ge morgongåva, så kunde heller ingen tvinga honom därtill, eftersom — — »hwarken gamla eller nya Lagen be- . Ordet »skall» i det sjätte och nionde kapitlet faller Ihet,» — avser enligt honom tidpunkten för givandet och inget annat. 1 de kommentarer till stadslagen som borgmästare Israel Arnell utgav år 1730 behandlas inte bara stads- utan även landslagen. Arnell, som menar att det åligger mannen att ge morgongåva och att härvidlag ingen fri vilja råder, bygger också på »En kort traktat om morgongåvor», samt domen av den 21/10 1705. Han finner denna åsikt så mycket mera klar, som morgongåvan är grundad på guds lag Iiixod. 22: 16, 17 och Deut. 22: 28, 29. Liksom .\hrahamsson hänvisar han, i de fall då morgongåvan ej givits, till Västg()talagen men anfiir också domen av den 21/10 1705. Hans åsikt sammanfaller med Ahrahamssons, även i de fall då samlag fciregålt vigseln.-^ AIiiKjiiisl. För;irl)(“lcn till Sverif’t's rikes Ini' KitJtj—s. 129. Stiernlu'x'ik Sillier nieili’il'ti'n eller liemlöljtlen i konfrasl till morgongåvan. Han skriver: (i i I’ w e r in ii n s o h n e 1 1 e r dolt e r h e e in f ö 1 g d ele. ålen hwadh morgongålwo anlangar, säger lagen: »Då dee hafwa natt s a in in a n legat, d å s kall li a n s i n e h n s t r n h e dra o c h in å r g o n g å f w o g i 1 w a, o e h skall h w ar och e c n g i f w a eliter sill st å n d h o c h \v i 1 k o r.» Han menar följaktligen, att så» sats, medan morgon- medgiften sjiråkligt sett innefattas i en »om gåvan saknar denna oi-h innehåller ett »dii skall». Det av honom här ovan återgivna »citatet» av lagen iir en frihandsteckning och ingalunda ett direkt ♦ ilat. .\hrahainsson, 172(1 s. 2<Si). Nehrman. Inledning til then swenska jiirisprudentiam civilem s. 208 f. « h.-i. .Arnell s. 292.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=